Med samtidens ögon på historien

Om inte om varit. Som till exempel om vi inte hade haft det där kriget 1809, det som fick till följd att Sverige och Finland skildes åt med en knivskarp gräns efter att ha varit ett och samma rike i 600 år. Redan året innan, 1808, fanns planer på att skapa ett nytt län längs den norra västra kusten. Västerbotten, som då innefattade både det vi i dag kallar Västerbotten och Norrbotten, ansågs vara för stort, för omfattande. Ett nytt län, med en ny regionstad i Torneå, centralt lokaliserad i den svensk-finska nationen ansågs vara en lösning. Men kriget kom, Sverige förlorade och i stället för en storstadsregion fick vi två regioner som blev något av världens ände i två separata statsbildningar. Om detta skriver bland annat Nils-Gustav Lundgren, professor i ekonomisk historia vid Luleå tekniska universitet, i ett kapitel av boken Fredens konsekvenser - Samhällsförändringar i norr efter 1809. Nordliga konsekvenser
1809 års krig var sannerligen ingen affär enbart för de centrala delarna av Sverige och Finland och när det var dags för Märkesåret skred ett gäng forskare från norra Sverige, Finland, Ryssland och Norge till verket och författade en tvärvetenskaplig analys av fredens konsekvenser. Visserligen är samtliga skribenter historiker, men de ämnen de forskar i skiljer sig, vilket ger antologin en imponerande bredd - här behandlas allt från identitet, till uppfattningar om den egna gruppens kulturella kapital, Lappkodicillens betydelse, språkliga förändringar och ekonomiska och militärpolitiska konsekvenser. En av huvudredaktörerna för Fredens konsekvenser är Lars Elenius vid Luleå tekniska universitet, docent och lektor i historia, som bland annat forskar om minoritets- och etnopolitik. - Den här typen av tvärvetenskaplig och mångnationell forskning är av relativt sent datum, säger Lars Elenius, som 1995 var med om att tillsammans med forskare från hela Barentsregionen introducera skriftserien Studier i norra Europas historia, som hittills kommit ut med åtta böcker där Fredens konsekvenser är den näst senaste. Inget avlångt land
I sitt arbetsrum på universitetet har han en karta från 1695 över Norden. Där lyser bilden av ett avlångt Sverige med sin frånvaro, i stället formar sig riket kring Bottenviken, något vi ofta bortser ifrån. - Jag vet själv hur det var när jag började forska kring Tornedalen. Jag fick verkligen jobba med hjärnan, tänka bort från nationalstaten så som vi ser den framför oss i dag för att i stället få syn på ett öst-västligt kulturmönster. Historia är både en identitetsskapande och en berättande vetenskap och för att skapa sammanhang i vår nordliga historia går det naturligtvis inte att bortse från att Sverige och Finland har en gemensam historia allt sedan 1200-talet. Det tvärvetenskapliga och mångnationella forskningsarbetet i norr är ständigt pågående och just nu sitter Lars Elenius tillsammans med kollegor i Barentsregionens alla länder och skriver på en gemensam historiebok som enligt planerna ska komma ut om ett drygt år. I projektet ingår också författandet av en encyklopedi i två band. Historisk gränslöshet
- Jag drog mig länge inför att ge mig in Barentssammanhanget, tyckte att "Barents" blivit ett mantra, tömt på innehåll. Men samtidigt är jag ju som forskare intresserad av de kunskaper som finns i Ryssland. Trots vår nationella blindhet kan vi ju ändå en hel del om Norden, säger Lars Elenius som inte sticker under stol med svårigheterna i arbetet. - I Ryssland finns inga pengar, vilket gör samarbetet ojämlikt. För att arbetet ska kunna flyta bra krävs det att Ryssland kommer på fötterna ekonomiskt, dessutom fordras det ett öppet samhälle. Den historiska gränslösheten i norr ger oss ett försprång när det gäller nya regionbildningar av den sort som Nordkalottsamarbetet och senare Barentsregionen är exempel på. - Nordkalottsamarbetet inleddes några år in på femtiotalet och 1956 skrev författaren Hans Lidman om Nordkalotten som något nytt. Han skrev att det visserligen inte fanns någon historisk förankring, men att det hela var mycket fyndigt. Inte bara svensk
Den allra senaste och åttonde boken i serien Studier i norra Europas historia har titeln Är vi inte alla minoriteter i världen? och har nyligen landat på Lars Elenius skrivbord från Ordfronts förlag som gör den i samarbete med universitetet i Luleå. Också det en antologi med Elenius som redaktör, baserad på förra årets Mänskliga Rättighetsdagar i Luleå som hade urfolks och minoriteters rättigheter som tema. - Europaprojektet driver på minoritetsfrågorna. Europarådets ledare har insett att man aldrig kan skapa enighet kring nationalstaterna och i stället är deras strategi att bevara mångfalden med samma politiska rättigheter. I dag är man inte bara svensk. Snarare är man kanske svensk, tornedaling, tvåbarnsfar, europé, FN-medborgare - det finns en helt annan medvetenhet om att identiteterna är multipla, vilket får konsekvenser på politiken. Hittills har vi inte varit vana vid att se politik på det sättet.

Med samtidens ögon på historien

Forskaren Lars Elenius belyser fredens konsekvenser och minoriteters rättigheter i två nya böcker.