Och det är från det materialet som han skapat videoinstallationen Närbild, en studie av Lars Norén under inspelningen av hans pjäs Kyla för Sveriges Television, som visas på Konsthallen i Luleå. Filmen är 70 minuter lång och fångar Noréns minsta rörelser, ryckningar och små skiftningar med endast fågelkvitter som ljudfond i det mörka rummet.
- Idén var att ta ned hastigheten och skapa en stillhet för betraktaren som kontrast till pjäsen som är mycket våldsam. Den bjuder på en våldsspiral som faktiskt slutar med mord, säger Per Zetterfalk.
Ny version
Filmen har visats tidigare på Dalarnas museum, men då i en annan version.
- Den filmen var i färg och hyperrealistisk. Jag ville verkligen komma Norén så nära som möjligt i hans arbetsprocess. Då var mitt mål ett möte med Norén. Verket jag visar här i Luleå är ett kreativare och mer lustfyllt arbete. Jag jobbar i svart/vitt med två projektioner som inte är helt i synk. Jag har helt enkelt utforskat platsen och skapat ett mer tidlöst grundelement för ett skapande läge, säger han.
Han utesluter inte att han använder samma material för ytterligare ändamål. Filmmaterialet från tiden han följde Norén verkar närmast outtömligt. Nu använder han sig av filmsnuttar från två långa intervjuer han gjorde med Lars Norén för att droppa citat i mediebruset i Instagramfloden. Det är ett projekt han just påbörjat under namnet Repliker.
- Det kortaste citatet är tre sekunder där Norén säger; "Det enda du måste är att dö". Det längsta 15 sekunder. Det är inom det formatet man jobbar på Instagram.
Samhällsintresse
Var citaten tar vägen eller vad det ska leda till vet han inte. Det handlar snarare om en undersökning av hur medier påverkar och formar både individer och samhälle.
- Jag har alltid haft ett gediget samhällsintresse. Om man säger att filmen Närbild står för en ytterlighet står Instagram för en annan ytterlighet. Jag utforskar ett helt annat ramverk.
Och undersökningen av vår samtid slutar inte där för Per Zetterfalk. När han inte arbetar som utbildningskoordinator inom konst och medier på Luleå Tekniska Universitet håller han på med en dokumentärfilm om reality-tv.
Paradigmskifte med reality-tv
- Jag har länge intresserat mig för de programformaten som faktisk var ett paradigmskifte när de växte fram. Då förändrande de våra liv, i dag är de helt normaliserade. Egentligen en samhällsstudie eftersom jag intresserar mig för vad dessa program innebär för vårt samhälle. Jag menar, folk gillar att se på dessa program annars skulle de inte visas i jakten på tittarsiffror.
- Ta tittarsuccéer som Robinson och Big Brother, ikoner inom detta fält. Jag tror Robinson lång etta på TV-listan i USA tio år i rad. Det säger något, precis som att reality-tv om dödsdömda fångar i Kina blev en succé, eller att det finns en publik för program där man pressar gränser så långt det bara går. Det finns exempelvis ett programformat från Holland där man stänger in människor i små tryckkammare för att se hur länge det tar innan de blir galna. Det är inga sunda miljöer.
Per Zetterfalks tes är att allt hör ihop. Människor i dag hungrar efter reality.
- Det räcker inte längre att vi hör Carola sjunga en sång, vi måste se vad hon har i sitt kylskåp och sedan följa henne på Instagram för att se vad hon gav sitt barn till frukost.
Filmen Närbild visas fram till och med 3 november.