Med naturen som ständigt motiv
Gösta Hedström (1919-2005) var en sådan konstnär, till synes oupphörligen iakttagande samma slags natur, något som blir mycket tydligt i den minnesutställning som just nu pågår på Konstgillet i Boden.
Gösta Hedström tillhörde Bodenskolan och kunde ses i Konstens hus utställning i somras. Han föddes i Luleå men var hela sitt yrkesverksamma liv bosatt i Boden. Som många av hans samtida konstnärskollegor var han tvungen att försörja sig på annat sätt - för honom blev det Postverket som stod för inkomsterna. Gösta Hedström samarbetade också med Gammelstads handväveri och gjorde skisser till deras bildvävnader.
Hans utflykter i naturen var många och hans teknik blev framför allt pastellmåleriet. På Konstgillet i Boden hänger pastellerna tätt - med tillfälliga avbrott av några akvareller och ett par oljor.
Fjällmotiven dominerar - Lapporten i höstfärger, i gråväder och dis. Nuoljas fjällsida, islossning i Torneträsk, ripbär, polarull, höst, vinter, tidig vår. Sällan riktig sommar, aldrig insmickrande. Gösta Hedström fångar snarare det andra - riset, brunträden, det gråaktiga vintervita. När han någon gång målar sommarens grönska, som i Motiv från Edefors, hajar man till, men anar poesin. Eller som i oljan Nuolja där han gör fjällbjörkarna lysande.
I en intervju beskrev Gösta Hedström hur bilderna inte alltid tillkom under bekväma förhållanden. Han utförde alla sina målningar på plats för att, som han sa, ärligt kunna skildra landskapets skiftande ljusspel och färgtoner - vädret till trots. Det kunde vara både kallt och allmänt otrevligt utomhus, men Gösta Hedström gav inte upp sitt sökande.
I sina bästa stunder kan konsten få oss att se, att betrakta världen omkring oss så som den faktiskt ser ut, som fantasi eller som realitet. I utställningen i Boden dominerar inte det storslagna landskapet, det nostalgiska, romantiserande ämnat för att locka till sig turister. Gösta Hedström tycks forska i "mellanårstiderna", det icke tilltalande - vårar som varken bär eller brister, vintern som inte riktigt vill sig eller som är grå snarare än blå och vit, slyn, kvistarna - kort sagt det landskap som vi ständigt ser omkring oss men sällan på bild.
Med hans bilder på näthinnan kör jag vägen tillbaka till Luleå, mer seende än tidigare. Motiven är visserligen andra än Gösta Hedströms, men hans färgskala finns definitivt där, liksom poesin.
Gösta Hedström
Minnesutställning
Konstgillet, Boden
Minnesutställning
Konstgillet, Boden
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!