Med lusten till musiken i behåll

- Jag e ju från Stockholm, säger Bengt Ek, som om det skulle behöva förklaras närmare.
Barndomens och uppväxtens dialekt är omisskännlig, trots att han vid det här laget bott i Norrbotten i snart 30 år. Sin första klarinett fick han redan som 13-åring och lärde sig spela inspirerad av storheter som Benny Goodman och andra som kunde ses på dåtidens biografer. Swing och Nalen
Då var det sving som gällde och på Nalen och Gyllene Cirkeln samlades jazzhjältarna. - Där satt Lars Gullin och Janne Johansson och många andra. Ofta spelade de dansmusik, men vi dansade aldrig. Vi bara stod där och lyssnade. Hade vi tur blev det jam efteråt, minns Bengt Ek. När rocken gjorde sitt inträde bytte han ut klarinetten mot saxofonen, men när han "fick för sig att han skulle bli musiker" gick det inte att komma in på Musikhögskolan som saxofonist. - Så då gick jag och köpte en klarinett och i köpet ingick en kurs och jag tänkte att det väl var bra att lära sig noter. Kursen leddes av en militärmusiker och han sa direkt att "du ska bli musiker, det ska jag ordna" och fixade ett prov åt mig på I 1 i Stockholm. Därmed blev Bengt Ek, som vid det laget utbildat sig till typograf, antagen som militärmusiker i Östersund. Senare gick han musikkonservatoriet i Malmö och solistutbildning i klarinett i Köpenhamn. Dansk attityd
- På den tiden hade danskarna en helt annan attityd till musiken och pedagogiken än svenskarna. I Sverige var det viktigast att spela rätt, det var ganska tillknäppt. I Köpenhamn sa min lärare, som var soloklarinettist i Danska radions symfoniorkester, åt mig att "du ska inte se på dig själv som en musiker, utan som en artist - det är det du är när du sitter på en scen". Redan i början av 1970-talet gjorde han några år på Regionmusiken i Boden. Ingemar Berg var regionkapellmästare och Bengt Ek minns hur de spelade Stravinskij och Rossiniouvertyrer. Efter några år som musiklärare i Stockholm och Linköping blev han uppringd från Boden igen. De skulle starta ett storband, Norrbotten Big Band. Ville han vara med? - Har man en gång jobbat som musiker är det svårt att låta bli. Så jag tackade ja och på den vägen har det varit sedan dess. Under regionmusiktiden kombinerades storbandsspelandet med mindre ensembler och med militärmusik. Lät skitbra
- Jag är ju ingen militärisk typ precis, men jag tyckte alltid att det var kul att spela. Särskilt med de där killarna, de var ju så duktiga. Det lät helt enkelt skitbra. När Regionmusiken och Rikskonserter bildade länsmusiken Norrbottensmusiken på 1980-talet tog de militära uppdragen slut och Bengt Ek och de andra musikerna blev storbandsmusiker. På gott och ont, tycker Bengt Ek, som ibland saknat det mindre ensemblespelet. - Örjan Fahlström betydde mycket för Norrbotten Big Band. Han var ju ingen renodlad jazzmusiker utan skrev det han tyckte passade i sammanhanget. Han skrev för musikerna, medan Tim Hagans skriver jazzmusik för bandet. Det går inte att jämföra dem som ledare, de har helt olika kvaliteter, båda är mycket bra och jag är glad över att ha fått arbeta med dem. - Tim Hagans musik är krävande, man måste öva stenhårt för att klara av hans musik och med åren kände jag en allt större längtan efter att få öppna ett nytt musikaliskt fönster i mitt liv. Alice Babs-program
Det har han nu gjort - både som ledare i Luleå storband och som musiker i de mest skilda sammanhang. Tillsammans med basisten Rune Westerlund bildar han en duo som ibland samarbetar med Kjell Sandberg, Katarina Molander och Kalevi Hyyppe kring ett program om Alice Babs. Nyligen spelade han konsert med Jan Lundbergs kvartett i Boden och ofta med Olofssons Little Big Band, med bluesgruppen Rocket 88 och för ett par helger sedan med Svartöstans blues. Listan på band han medverkar i kan göras mycket lång. Hemma i vardagsrummet står ett dragspel som han är i färd med att lära sig spela på och på en nyrenoverad vacker barytonsax spelar han några toner av Lars Gullins Dannys dream. - Jag gillar olika sorters musik, det mesta faktiskt och vardagen har inte förändrats särskilt mycket efter att jag gick i pension. Jag över mycket, det måste man, och på kvällarna spelar jag. Skillnaden nu jämfört med tidigare är att jag kan tillåta mig min egen fantasi, jag kan spela det jag själv vill.