Med ljuset som palett

Den ene har skickat rörpost med ljus och byggt ett snurrande hjul av 1.000 ljusdioder. Den andre har omvandlat solens ljus till en komposition. Konstnären Christian Partos och kompositören Mats Björk känner inte varandra - men jobbar med samma undflyende konstnärsmaterial. Ljuset är en viktig beståndsdel i deras konstnärskap. - Det är väldigt tacksamt att jobba med ljus, det ger stor effekt och blir intressant på en gång. Det är bara att tända ett adventsljus för att något ska hända. Ljuskällan i sig är väldigt litet, men ett ljus som fladdrar i mörkret har väldigt mycket i sig, säger Christian Partos. Han är just nu aktuell med installationen E.L.O. på Nationalmuseum i Stockholm. I en oerhört vacker koreografi höjs och sänks ett antal glödlampor från museets innertak, som ett konstgjort stjärnfall över de förvånade besökarna. I mars nästa år ställer han ut flera ljusrelaterade verk på Färgfabriken i Östersund. - Lokalerna gör väldigt mycket när man jobbar med ljus. Ofta föreställer man sig att det skulle vara bra att jobba i ett stort svartmålat rum. Men i ett mörkt rum ser man bara själva ljuskällan, det blir mycket mindre intressant än om man jobbar i ett vitt rum, säger han. Solen som instrument
Kompositören Mats Björk satt för två år sedan på tåget mellan Köpenhamn och Hässleholm och längtade efter ett instrument att spela på. Solen lyste in genom fönstret och fick honom att börja fundera över om han kanske skulle kunna konstruera ett instrument som var solcellsdrivet. Det var embryot till projektet Sound of the sun. - Jag har alltid varit inspirerad av solljus. När jag gör låtar brukar jag försöka bygga dem kring en minnesbild av ett speciellt ljus och den känsla man får av hur ljuset faller vid en viss tidpunkt, säger han. I Sound of the sun har Mats Björk konstruerat en tongenerator som omvandlar solens ljus till en minimalistisk komposition. Tongeneratorn drivs och styrs av en solcell, komponenterna har han förpackat i 24 vanliga cd-fodral med hörlursuttag på sidan. Lyssningsupplevelsen är beroende på vad klockan är och hur starkt solljuset är just den dagen. - Man kan säga att det låter som ett orgelackord, fast jag inte har tagit ut några specifika noter, utan bara stämt efter min egen hörsel. Jag experimenterade ganska länge med vilka ljud som skulle kunna tänkas låta som jag ville ha det. Till slut kom jag fram till att jag uppfattar solens ljus som något väldigt klart och rent, positivt var också ett ord jag fastnade för. De 24 "skivorna" har ställts ut på ett galleri i Malmö, men Mats Björk funderar också på att bygga en större version av verket som ska kunna förevisas utomhus till sommaren. Ljuspartiklar
Christian Partos jobbar även han med ett nytt projekt i Malmötrakten. Han har gjort den konstnärliga utsmyckningen till en av perrongerna på Citybanan, där små ljuspartiklar dyker upp i mellanrummen mellan betongplattorna i väggarna - men bara när tågen inte står inne på stationen. - Det ska vara som små varelser som bor liksom i sprickorna på stationen. När tågen kommer blir de rädda och åker ut i kanterna. Att arbeta med eld eller konstgjort ljus, som Christian Partos ibland gör, är inte helt ofarligt. Av säkerhetsskäl bestämde han sig tidigt för att alltid jobba med låg elektrisk spänning i sina konstverk. Men vad är det som gör att man väljer att arbeta med ett material som är så flyktigt - och ibland rent av farligt? Mats Björk försöker formulera sin fascination för ljuset som konstnärsmaterial. - Det som gör det så spännande är väl just att det är ogreppbart. Det styr så himla mycket, vilket ljus det är avgör mitt humör och min dag. Det kan vara skrämmande och jobbigt, bekvämt och värmande, för mycket och för lite. Man har alltid en åsikt om det.

Med ljuset som palett

Immateriellt, undflyende och samtidigt väldigt påtagligt. Ljuset har i alla tider varit en inspirationskälla för konstnärer. Numera används det till och med som konstnärsmaterial.