Med inspiration av Charles Mingus

Till sin hjälp har Norrbotten Big Band fått en riktigt Mingus-expert - saxofonisten Steve Slagle. Under många år var han ledare för Mingus Big Band, som startades efter Mingus död av hustrun Sue, och som under många år drog fulla hus varje torsdagkväll på Manhattans Time Café i New York. För Steve Slagle, som aldrig spelat med legenden, började allt med ett arrangemang av Mingus Open letter to Duke. Musiken lever
- Jag spelade altsax i Mingus Big Band när Sue bad mig arrangera låten. Vid det här laget har jag skrivit över fyrtio arrangemang av hans musik. Ändå vill jag nog påstå att jag alltid spelat min egen. Mingus Big Band var och är inget repertoarband, han hade själv aldrig något storband, så de låtar vi framförde baserades på hans kompositioner, men vi som framför den lägger in mycket av oss själva i musiken. Så måste det vara om det ska leva, säger Steve Slagle. Under alla år på Time Café i New York kunde Steve Slagle konstatera att Mingus musik drar till sig en ovanlig publik i jazzsammanhang. Inte bara jazzfrälsta
- Dit kom inte bara de jazzfrälsta, dit kom alla sorters musikintresserade, vilket säger en hel del om Mingus musik. Det är inte bara det att han var en bra kompositör och en skicklig instrumentalist som alltid satte ribban högt. Charles Mingus lät sig inspireras av så mycket. Musikaliskt tog han in det mesta och han var intresserad samhället, makten, av relationer, kärlek - han har lämnat efter sig en enorm skatt, säger Steve Slagle. - För Charlie Mingus var instrumentet och musiken helt enkelt ett sätt att uttrycka liv med. Han skrev också, bland annat den mycket inspirerande boken Beneath the Underdog, och han var involverad i en massa olika kulturella uttryck - en mycket stor artist, säger Tim Hagans som denna gång kliver upp i trumpetsektionen i stället för att leda bandet. Känd för sina titlar
Förutom Steve Slagles arrangemang av Mingus musik har både han och Tim Hagans dessutom skrivit en egen komposition, inspirerad av mästaren själv. Frågan är om de bär samma intressanta titlar som Charles Mingus låtar ofta gjorde? Eller vad sägs till exempel om If Charlie Parker was a gunslinger, there’d be a whole lot of dead copycats (Om Charlie Parker hade varit revolverman skulle det ha funnits många döda härmapor). Steve Slagle har åtminstone lekt med titeln på sin platta Gunslinging Birds med Mingus Big Band. För den nominerades han till en prestigefylld Grammy i USA 1996.