Hon har varit i Luleå förut och meddelar (med ett tillräckligt vänligt litet leende) "att det är ett nöje att vara här igen, jag tycker verkligen om norra Sverige". Och - vi beslutar oss samfällt för att tro henne. På hennes ord.
Wendy McNeill kommer från Edmonton, Kanada, och den singer/songwriter-musik hon skapar karakteriserar hon själv som "folk noir". Och visst: man drabbas av osökta associationer som (den i sammanhanget oundvikliga) Joni Mitchell, Judy Collins och Suzanne Vega. Och det håller ju. Åtminstone delvis.
Själv tänker jag på en jämförelse med den (möjligen) mindre kända Michelle Shocked och när jag hör på Wendy McNeills berättelser, till endera två sorters dragspel eller gitarr och med prydlig hjälp av Martin Hopers enormt uttrycksfulla kontrabas och Magnus Nilssons avvaktande trummor, så går även tankarna till Daniel Woodrells white trash-romaner och särskilt till filmen Winter?s Bone, baserad på en av dem och utspelande sig i Appalachias av ogenomtränglig fattigdom utstansade bergstrakter. Genren kallas för "Country Noir".
Hon etablerar sig gradvis allt tryggare på scenen och genomför ett bygge som går för sig att referera till som - långsamt insisterande suggestivitet. Sånger som både biter sig fast som blodiglar och som ibland impulsbestämmer sig för bara att rocka rakt ut.
Den allra bästa och djupast intensiva avdelningen av spelningen är ändå när hon relaterar några sjok av handlingen från sitt senaste, konceptuella album For the Wolf, A good Meal. Ett slags fantasyparabler, utspelande sig under vattnet. Fantasin gick på övertid.
Och mitt vad det är är det dags för ett extranummer och efter klädsamma applåder kommer hon tillbaka till scenen och frågar om någon har en önskelåt?
Det hade någon. Grey Eyes. Och då kör hon den. Med vulkanutbrottskänsla.
Och när den var över hade det gått precis 80 minuter och det var just så länge som hon skulle spela.
Vid skivsigneringen senare tackade jag för "a mesmerising performance" och då svarar hon att "ni var alla med om att skapa förtrollningen". Artig också. Inte illa. Alls.