Med hjärtat i Sápmi

Just nu ställer Carola Grahn från Jokkmokk ut sina fotografiska bilder på kulturhuset i Stockholm. Till sommaren visas hennes utställning Siellu born in Sápmi på Ájtté i Jokkmokk. Som Jokkmokksbo har Carola Grahn ofta förvånats över de märkliga frågor hon fått på semester i södra Sverige. Hon, som aldrig tyckte att det var det minsta konstigt att det inte växte palmer i Stockholms skärgård, fick berätta att det visst inte var snö i Jokkmokk hela året och att det minsann inte gick renar på gatorna. Som same behövde hon inte ens resa så långt för att få de märkligaste frågor. I själva verket behövde hon inte åka någonstans, så utbredd är okunskapen om Sveriges ursprungsbefolkning.  ? Jag är besviken på skolans undervisning. Där får vi lära oss en hel del om indianer och koloniseringen av andra länder, men i princip ingenting om situationen för vår egen ursprungs-befolkning. En levande kultur Själv säger Carola Grahn, som kallar sig både same och svensk, att hon bär den samiska kulturen inom sig. En självklar identitet, svår att beskriva. Själen, ?siellu?, kommer från Sápmi, med allt vad det innebär av vidsträckta vidder och tradition. Men livet levs i nutidens Sverige.  ? Jag vill berätta om den samiska kulturen, som i högsta grad är levande, säger Carola Grahn.  ? Om festivaler för samiska ungdomar, om livet med renarna, om vardag och fest. Om att vi kutar runt i skogen och på fjällen bland våra renar, jojkar och klär oss i kolt. Men det är inte hela storyn.  ? Nej, för vi bor också i städer, pluggar, är ingenjörer och designer, skådisar och B-kändisar. Precis som alla andra. En same kan vara en vanlig tant på Konsum och sjukt snygga killen på stan. Det gäller att vidga perspektiven. Just nu studerar Carola Grahn media-kommunikation i Lund. Tidigare har hon bland annat arbetat som assistent på Kjell Sundvalls långfilm Grabben i graven bredvid. Till hösten kommer hon kanske att gå en fotoskola inriktad på reklam och industri. Det bildspråket gillar hon.  ? Jag är ganska rastlös av mig och just nu är det stillbildsfotografi som gäller. Utställningen, som genomförts med stöd av bland annat sametinget, hänger i Kulturhusets särskilda ungdomsavdelning Lava och har sedan helgens vernissage väckt stor uppmärksamhet i media.  ? Jag visste redan från början att jag ville ställa ut just där och tog därför tidigt kontakt med Lava. Egentligen var det då allt började. När de visade att de trodde på min idé växte mitt självförtroende, säger Carola Grahn. Förutom en rent dokumentär avdelning där hon följt fyra ungdomar i åldrarna 18?25 år, innehåller utställningen också fyra stora vepor i tyg med arrangerade bilder ? Carola Grahns egna kommentarer av mötet mellan det samiska och det nutida. Det är där Marilyn kommer in. Liksom killen som står framför en graffiti-målad ren med en sprayburk i handen, klädd i kolt och vanliga jeans och sneakers. Eller tjejen som har en ren i koppel på en gata i Lund, iförd vanliga kläder, men med näbbskor på fötterna, samiskt bälte och barmkläde. Och killen på bilden här ovan, han som poserar framför sin raggarbil i stadsmiljön.  ? Jag hoppas att bilderna ska berätta att vi finns och att vi lever i den samiska kulturen i dag, men också utanför den. Att det är vi som bevarar den, men också förnyar den. Att vi faktiskt finns.