Med Gösta som tydligt riktmärke genom kvinnohistorien

Arv eller miljö? Slump eller struktur? Ja, inte kan jag låta bli att förundras vid dagishämtningen när Yvonne Hirdmans Gösta och Genusordningen vilar tryggt i väskan bland vantar och blöjor. När dagisfröken vid det där vardagliga småpratet påpekar att skillnaderna i väntetider till olika operationer varierar kraftigt för män och för kvinnor, svarar en pappa vid hyllan intill. - Läser du Expressens kvinnobilaga? Där lär de ut sådant. Sägs med en lätt fnysning. Tjoff. Dom och vi. Där står jag och hjälper sonen med jackan, växlar blick med dagisfröken - men säger ingenting. Slump eller struktur. Eller Gösta som såg till att jag teg still. Gösta? Ja, det är huvudpersonen i Yvonne Hirdmans Gösta och genusordningen. Så har hon valt att kalla honom, Mannen som norm, han som styr och ställer och delar upp världen. Genom att döpa och beskriva honom finns det en liten chans att han trillar ner från sin piedestal, skriver Hirdman om varför boken kommit till. Yvonne Hirdman är professor i historia vid Arbetslivsinstitutet och Stockholms universitet och fick senast mycket uppmärksamhet för sin bok Det tänkande hjärtat, en biografi över Alva Myrdal. Hon har i många år forskat och skrivit om samhälle och kön, genus, och har här samlat olika texter i ämnet. Underrubriken är feministiska betraktelser och boken rymmer en rad olika Hirdmanska utblickar på världen, många av dem publicerade förut och alla med samma skarpa blick och drastiska formuleringar. Hirdman gör i de olika kapitlen nedslag på olika områden där Gösta klivit in och ställt saker i ordning. Eller ansett sig ordna, ska man väl i ärlighetens namn säga. Mer delat in världen och således också inlett värderingen: uppe och nere, över-, och underordning Exempelvis handlar det om just dessa underordningar där författaren i en av texterna tittar närmare på kvinnors liv i Sverige mellan 1910 och 1930 där olika kvinnor och deras minnen och ord skapar en plågsamt tydlig bild över den bristande rörelsefrihet kvinnor levt och lever under. Som Greta, född 1910, som vittnar om döttrars uppgift som gratis pigor och som visste sitt värde. "När jag flyttade hemifrån köpte far mjölkmaskiner", berättar hon. Och i kapitlet Kvinnan och köket får vi lära om hur köket inte bara är kvinnans plats, utan också om hur Gösta var tvungen att kliva in där för att lära ut hur matlagningen skulle gå till igenom organisationen av matlagningskurser för husmödrar vid förra seklets början. Yvonne Hirdman kan sin historia och guidar självklart och självsäkert genom den. Ackompanjerat av citat som får en att baxna, går hon själv till angrepp mot sådant som bevarar och förstärker genusordningen. Hon är skönt ställningstagande och både queerteori, och då speciellt den amerikanska forskarstjärnan Judith Butler, och filosofi får sig en släng "nu kan ju filosofi vara ganska fjantigt, och det är typiskt vår tid att gilla det". Riktigt förbannad blir Yvonne Hirdman också - allra mest när hon skriver om den svenska integrationspolitiken, eller snarare myndighetssveriges oförmåga att se "de osynliga flickorna, de flickor som far illa, som tvingas till äktenskap, riskerar att fara illa om de inte lyder, de som är del i en komplicerad väv av genusrelationer" Här höjer Hirdman rösten mot att de olika diskurser, exempelvis radikalfeministdiskursen och diskrimineringsdiskursen, som med sina olika synsätt och sin välvilja riskerar att prata förbi och runt och därigenom dränka flickornas historier och, menar Hirdman, lämna problemet fritt att användas av "rädda, otrevliga små människor" främlingsfientliga krafter. Fast allra bäst och vackrast blir det nog när hon själv blir poetiskt politisk. Som när hon går igenom feministiska ikoner, som Elin Wägner och Simone de Beauvoir, och deras ställningstaganden till de två stereotyperna Man och Kvinna och konstaterar att den enda vägen är att inte acceptera stereotyperna och skriver: "Två tjuriga nej utmärker således feministen, vilket kön den än har. Två nej för att kunna bejaka glad god rörelsefrihet och ett bättre liv på jorden." Yes, det är precis så här mycket klokare och uppiggat förbannad man vill bli efter läsning av nyutkommen facklitteratur. Det är bara att hoppas att pocketutgåvan hinner komma till jul. Årets julklapp är ordnad - alla Göstor i närheten, beware.