Med ett särskilt öga för kvinnor
För ett par veckor sedan skickade Dans i Nord runt koreografen Mårten Spångberg med föreställningen Heja Sverige, svår att definiera men lätt att ta till sig. Nu är det dags för Charlotte Engelkes att turnera med sin föreställning Miss Very Wagner till Haparanda och Luleå.
- Ja, vad det är, funderar Charlotte Engelkes, på min fråga om hur hon vill beskriva sin föreställning.
- Utomlands är man inte så noga med det där med genrebeteckningar på samma sätt som vi är i Sverige. Där kallar man det scenkonst helt enkelt.
I morgon ska hon ta ett tidigt plan till Leipzig, den store Richard Wagners födelsestad, för att framför sin Miss Very Wagner där hon i tur och ordning sätter tänderna i fyra av hans mest berömda kvinnliga gestalter: Senta ur Flygande holländaren, Elsa ur Lohengrin, Isolde ur Tristan och Isolde och Brünnhilde ur Nibelungens ring. På köpet ger hon dessutom en snabbresumé av hela Ringen. Efter Leipzigborna är det alltså norrbottningarnas tur att se föreställningen och senare också TV-publikens - SVT har spelat in för sändning senare under året.
Sjunger på tyska
Utan att krångla till det för mycket kan man kanske beskriva Charlotte Engelkes som dansare, sångerska, skådespelare och performanceartist, ett ord som för henne betyder att man använder olika konstarter.
Själv började hon en gång som dansare i gruppen Astarte, sex kvinnor som under några intensiva år gav över 300 årliga föreställningar med orientalisk dans. Fascinationen för opera fick henne bland annat att arbeta som påkläderska på Stockholmsoperan i många år, eller om det var tvärtom.
I mitten av 80-talet gick hon på sitt livs första och enda audition när regissören Michael Laub i performancegruppen Remote Control sökte medverkande. Där kom hon att stanna i nio år. Utan tvivel är hon en av våra mest etablerade internationella artister, men verksam i en genre som sällan ger särskilt stora rubriker i hemlandet.
Vid sidan om sina egna uppsättningar arbetar hon just nu i en riktig opera - Dido och Aeneas i samarbete med Tysklands främsta koreograf Sacha Waltz på den i dag så omtalade Schaubühne, teatern i Berlin som leds av regissören Thomas Ostermeier och ett annat viktigt samarbete pågår också ständigt med tonsättaren Heiner Goebbels.
Världen är Charlotte Engelkes scen och Miss Very Wagner gör hon på engelska. Men hon sjunger på tyska.
- Det måste man, det går inte att sjunga Wagner på något annat språk.
Gjorde fröken Julie starkare
Sitt allra första solo Sweet skapade hon ursprungligen för Deutsches Schauspielhaus i Hamburg, hennes hemmascen under många år, men har sedan turnerat med den runt i Europa, men också i USA och Asien. Där gjorde hon rollen som regissörshustrun som tvingas ställa upp i överraskande situationer. En historia med ingredienserna passion, rädsla för socker och en strävan att göra goda ting.
Sedan gav hon sig på Strindbergs Fröken Julie, men gjorde den till musikal: Fröken Julie - The Musical.
- Den gjorde jag tillsammans med Gonzalo Cunill, som spelade Jean. Men i min version var Fröken Julie ingen tragedi och för att göra henne starkare skrev jag en 15 minuter lång monolog för henne som hon framför i början alldeles ensam på scenen. I Strindbergs pjäs är fröken Julie aldrig någonsin ensam, något som bidrar till att hon blir så svag.
Därefter gav sig Charlotte Engelkes på en av våra mest använda dubbelnaturer, Robert Louis Stevensons Dr Jekyll och Mr Hyde och förvandlade den till Miss Jekyll och Hyde, där hon lät fyra aktörer sammanstråla i ett absurt sökande efter mr Hyde i oss alla.
Självuppoffrande sopraner
Men nu är det alltså Wagners sopraner som står i fokus.
- Jag ser dem som hjältinnor och alla dör. Det är inte så att jag spelar dem utan det hela handlar mer om vilka de är i mig, jag har plockat ut essensen i det jag uppfattar som berättelsen om dem.
- Vid första anblicken är de här kvinnorna starka, med svärd och allt. Ändå offrar de sina liv, ger bort sin kraft. Jag tycker att det är viktigt att fundera över vad vi gör med vår kraft, säger Charlotte Engelkes.
- Det där med att offra sig känner väl de flesta kvinnor igen och där tycker jag att Wagners sopraner liknar många av oss. Kvinnor som klarar det mesta, som är mycket starka, men ändå självuppoffrande. Som vid sidan av jobbet, där de nästan arbetar ihjäl sig, tar hand om familjer, tränar och utvecklar sig andligt. Det hela bygger på gamla kvinnoarketyper, modern som måste hålla ihop allt.
I Charlotte Engelkes värld finns inga manus och av Wagners musik har tonsättaren och ljudteknikern Willi Bopp gjort ett musikcollage, men inte förändrat mer än att man hela tiden känner igen långa stycken.
- Jag gör naturligtvis inga anspråk på att vara Wagner-sopran, däremot är jag en "wannabe- Wagner-sopran" som går in i operans teaterspråk. Man måste inte känna till Wagners värld för att ta till sig föreställningen. Men däremot hoppas jag att publiken blir sugna på att göra det efteråt.
Så jobbar vi med nyheter