Med ekonomiskan som vapen

Med ett klokt tonfall och ett omsorgsfullt ordval kan vem som helst yttra de horriblaste meningslösheter i avsikt att bli betraktad såsom förnuftig och intelligent, förlitande sig på lyssnarens a) oförmåga att fatta b)oförmåga att höra på c) oförmåga att tänka ut något bättre. Så skrev en gång Tage Danielsson i sin Grallimatik. Det är i högsta grad aktuellt och förtjänar att begrundas. Inte minst då man läser Den framgångsrika ekonomiskan av bland andra Björn Rombach. Här får sig det ekonomiska språket, som genomsyrar allt fler verksamheter, en välbehövlig genomlysning. Något håller på att hända i Sverige idag. Sjukvård, kultur, personalfrågor och snart sagt varenda område, diskuteras med termer lånade från ekonomin. Genom essäerna i Den framgångrika ekonomiskan ställs olika röster mot varandra. Som en borrande spiral rör sig resonemangen runt inte bara hur ekonomiskan känns igen, utan också varför den slagit igenom och vad den får för konsekvenser. Läsningen är skrämmande. I alla fall för den som inte ser något odelat positivt i att rationalisering och konkurrens alltid betraktas som nödvändigt, eller att all verksamhet bedöms utifrån lönsamhets-ideal. För den som däremot delar de underförstådda värderingarna är ekonomiskans fördelar uppenbara. Hur känsliga frågor du än diskuterar och oavsett hur mycket mänskligt lidande besluten kan föra med sig, behåller du alltid en ton av saklig objektivitet. Inte nog med det. Med siffror, tabeller och ett nyktert språk har du ett givet övertag framför flummare som förgäves sliter med att bli trodda med sina känslomässiga argument. Kan det bli bättre? Jadå. Genom att du noga studerar ekonomiska har du alla fördelar gemensamma med den som behärskar ett främmande språk. Du kan tala flytande där andra stakar sig. Du förstår direkt när andra står med pannan i djupa veck. Du framstår kort sagt som mer skärpt. Men varför har ekonomiskan slagit igenom? En viktig förklaring är att 1992 års kommunallag blev målstyrd, i stället för regelstyrd som den varit tidigare. Det här öppnade för privatiseringar, konkurrensutsättning och ett ekonomiskt språk. En annan förklaring är att antalet utbildade ekonomer ökat dramatiskt de senaste decennierna och att de varit framgångrika i näringslivet. Genom dem har språket spridits vidare till konsulter och media. Plötsligt har vi alla fått ett nytt språk att förhålla oss till. Men teorin dras i min mening väl långt när det i boken kalkyleras med att studenter söker sig till ekonomutbildningar därför att de vill lära sig ekonomiska. Få studenter är nog, misstänker jag, så medvetna om fackspråkets fördelar redan innan de börjat utbilda sig. Det som berör och oroar mig mest är exemplen på hur ekonomiskan slår ut andra typer av språk. Hur lätt är det till exempel att försvara konstnärlig kvalitet mot ekonomiska argument om nedskärningar för en teater eller en kultursida i en dagstidning? Kvalitet kan inte bevisas i kronor och ören. Det betyder inte att den inte finns. Inte heller att den är flummig. Bara att den svårligen låter sig förklaras inför den som tror att universums gåtor ryms i hans miniräknare.

Med ekonomiskan som vapen

Den framgångsrika ekonomiskanRed.: Björn RombachSanterius Förlag

Den framgångsrika ekonomiskan
Red.: Björn Rombach
Santerius Förlag