Strax efter klockan 15.00 klättrade konstnären Lars Lundqvist in i sitt konstverk The Wall där han ska tillbringa de närmaste 76 timmarna. <br> ? Under de senaste dagarna har jag lärt känna så många nya människor som tagit kontakt för att ge mig goda råd. Jag tar säkert med mig minst 20 typer av åkarbrasor hit in och dessutom en dagbok, sade konstnären Lars Lundqvist, som i sista minuten också fick en nödtelefon av arrangörerna för Luleå Vinterbiennal, som nu är i full gång på Gültzauudden. <br>Först på lördag kväll i samband med invigningen av de färdiga konstverken befrias han ur sin självvalda isolering med publikens hjälp. <br> ? Vi kommer att dra bort ett av isblocken som täcker öppningen in till konstverket med hjälp av en tross och till det behövs det säkert 50 ? 60 personer som kan hjälpa till att dra. Och om det inte räcker får ni gå loss med motorsågar, för ut ska jag, sade Lars Lundqvist, och vinkade adjö till alla som samlats på Gültzauudden.<br>Halverad budget<br>Tjugofem konstnärer från elva europeiska länder arbetar just nu på sina verk under Luleå Vinterbiennal, den elfte i ordningen. Det hela började redan 1991 och från och med 1992 har biennalen arrangerats vartannat år. <br>För konstnärsgruppen Kilen som arrangerar såg det länge ovisst ut om det skulle bli någon vinterbiennal i år. Under flera år har arrangemanget erhållit medel från EU, genom ett projekt som nu är avslutat. Årets budget är i det närmaste halverad i jämförelse med förra vinterbiennalen.<br> ? EU-pengarna gjorde att vi kunde ta ett kliv framåt, utveckla och inte bara hålla näsan över vattenytan, säger Dan Lestander, som tillsammans med kollegan Ricky Sandberg förra året tilldelades Sveriges Bildkonstnärsfonds Dynamostipendium för att de ?med stor envishet etablerat en internationell plattform och öppnat ett fönster för samtidskonsten i Norrbotten?. <br>Långsiktigt arbete<br>Med EU-medlen i ryggen startades också Luleå Sommarbiennal, men nu är framtiden oviss.<br> ? Vi har ett gott stöd av kommunen, dessutom av landsting, länsstyrelse, Statens kulturråd, Af-Kultur och Sparbanksstiftelsen, men vi har inga löften om fortsättning. Därför är det viktigt att vi sätter oss ner tillsammans och diskuterar en stabilare plattform inför framtiden, säger Dan Lestander, och konstaterar att arrangemanget åter-igen är tillbaka vid utgångspunkten.<br> ? Det tar tid att etablera en konsthändelse som denna, det är ett långsiktigt arbete som först nu börjar få genomslag även utanför Norrbotten. Eftersom vi har mindre pengar har vi också något färre deltagare i år, men vi tycker oss ändå kunna genomföra biennalen på ett bra sätt.<br>Återspeglar ljus<br>Årets tema är Nordiskt ljus och nere på Luleälvens is står konstnärerna Bo Karberg och Hanns Karlewski på knä och hackar fram en konvex lins som mäter cirka fem meter i diameter. <br>Tanken är att linsens form ska skapa ett slags förstoringsglas genom vilket man kan se älvens botten. För det behövs belysning, en lampa som sänks ner i djupet under linsen. <br> ? Förhoppningsvis drar ljuset till sig fiskar, säger Bo Karberg, som återvänder till Luleå Vinterbiennal för fjärde gången.<br> ? Samtidigt som älvens djup förstoras kommer linsen också att återspegla himmelens ljus, säger Hanns Karlewski, som kallar verket Älvsöga och förser det med en haikudikt i biennal-katalogen.<br>Idén om ett gemensamt deltagande föddes i somras och verket har tagit form i deras respektive ateljéer och tankar och skisser har utbytts genom e-post. <br>Från början tänkte de sig en lins som skulle smälta is och därmed sig själv, men så föddes tanken på ett mycket platsspecifikt konstverk. <br> ? Självklart ska linsen finnas i sitt rätta element. Det blir som en slags poetisk kommentar till naturens egna förutsättningar att skapa skönhet.<br>
