Med Cornelis som förebild

Hon är född i Iran, uppvuxen i Sovjet och släpper en skiva som blandar Police och Cornelis. För 22-åriga Laleh är inte som alla andra.  ? Jag vill göra riktig musik från en riktig människa och det är det som fattas i dag, säger hon. Laleh lyckades till och med övertyga skivbolagsjätten Warner Music om sin vision. Så det debutalbum som släpps den 30 mars har hon spelat in, producerat och skrivit alla låtarna till själv. Det brukar inte multinationella bolag låta 22-åriga debutanter göra, men Laleh har en förmåga att övertyga människor hon kommer i kontakt med. På samma sätt som hon har övertygat den publik som har sett henne spela och lyckats bygga upp en stor fanskara det senaste året, vid sidan av den allmänna allfartsvägen i Popsverige. Därav också den oväntade mixen på en skiva där sångerskan hejdlöst kastar sig mellan reggae, pop, persiska och ett par visor på svenska som skulle kunna vara skrivna av Cornelis Vreeswijk. Rastlöshet Laleh menar att det beror på hennes musikaliska bredd och rastlöshet.  ? Det är kul att hoppa mellan genrerna och kanske skriva jazz på persiska. Det är härligt med friheten att kunna bygga min egen värld. Det här är min värld, här stämmer världen överens med hur jag vill ha det, säger hon. Hennes singel Invisible (My song) har legat på Trackslistan, men på skivan finns också låtar som Bostadsansökan och Storebror, som hämtar mycket från Cornelis.  ? Han är jätteduktig, säger Lalah om Cornelis. Ungdomar borde lyssna mer på honom. Han är lite ?oldfashioned? textmässigt, men rytmerna är bra.  ? Det är så tråkigt att han är död. För det hade varit kul om vi hade kunnat ses och han fått lyssna på mina låtar. Det känns som om vi hade haft så kul tillsammans. Uppvuxen i Sovjet Laleh tar emot på ett bostadshotell för sämre lottade människor vid Mariatorget i Stockholm. Där bor hon i andra hand i en etta med pentry och badrum, bara den sista anhalten på en livsresa som började i Iran för snart 23 år sedan. Hennes familj flydde över gränsen till Sovjetunionen när Laleh var ett år och det första språk hon lärde sig var ryska, tack vare några år i Minsk. Via Östberlin och Tidaholm kom familjen till Göteborg.  ? Jag känner att jag är lite rysk. Jag märker det på kroppsspråket och att jag är disciplinerad. Jag hatar lathet i allmänhet. Men man ska akta sig för att sätta in Laleh i något invandrarfack. Hon tycker att det är ett jobbigt ok att bära.  ? Jag vill vara mig själv. Jag känner att de som är ljusa och söta och har glasögon blir mer prioriterade, säger hon och fortsätter:  ? Tar man för sig och håller på är man plötsligt för mycket. Jag har mycket yviga gester och liv och rörelse när jag spelar. Det är många gubbrecensenter som tycker det är fel.  ? När Stefan Sundström håller på så är det okej, men när en invandrartjej som man är van vid ska gå runt i slöja gör det, då är det plötsligt en chock. Sverige, var berett på att bli chockad.