- Filmmanuset blev stulet, säger Lars Pettersson.
Egentligen är han inte så överraskad. Luttrad av ett långt yrkesliv i filmens värld, samtidigt kunde han aldrig kunnat förutse att den kände svenske filmproducenten frankt skulle sno hans idé och få betalt för den.
- Jag bad honom läsa mitt utkast. Det gick ett år och jag hörde ingenting av honom. Jag skrev nästan klart mitt manus och vände mig till filminstitutet för att söka utvecklingsstöd. Där fick jag höra att det redan betalats ut pengar till min film. Men de pengar hade filmproducenten använt för att bygga en sommarstuga, säger han.
Manus i prosaform
Lars Pettersson påbörjade en process för att söka upprättelse men tröttnade till slut. Manuset hamnade i en pappkartong i källaren i huset i Kautokeino. Där låg det och höll på att bli uppeldat tillsammans med andra papper vid en storröjning.
- Jag började läsa och bestämde mig för att skriva om manuset i prosaform.
Det blev storsäljaren Kautokeino, en blodig kniv vars uppföljare Slaktmånad väntas vara ute i handeln hösten 2014.
- Det är den tyske förläggaren som vill se en fortsättning. Så jag ska tillbringa vintern här i källaren och skriva, säger han.
Ny roman
Slaktmånad kommer att utspela sig tio år efter händelserna i Kautokeino, en blodig kniv, det vill säga nutid, där bland annat den kvinnliga huvudpersonen Karin Magnusson återkommer om än i periferin.
- Handlingen kommer att utgå från hennes familj och ta upp det som är aktuellt i Finnmark i dag. Boken kommer att handla om mineralutvinning och de konflikter som finns mellan olika familjer inom rennäringen. Faktum är att det finns för lite mark.
Början av historien är klar och han vet vilka karaktärer som ska vara med. Resten får utkristallisera sig under den långa vintern i Kautokeino och huset i Lindesberg som han delar sin tid mellan.
- Jag är ingen riktig författare utan jobbar på samma sätt som när jag skriver filmmanus. Jag gör en outline med 120 scener som jag skriver ned på A4 papper. Sedan sätter jag mig ned och skriver fem sidor per dag. När det är klart är jag ledig, kan äta lunch, åka skidor och öppna posten.
Berätta historier
Drivkraften är att berätta historier. Det har det varit i stort sätt hela hans yrkeskarriär. 20 år arbetade han som producent på SVT innan han sade upp sig 1992, för att helhjärtat satsa på sin frilansverksamhet.
- Jag slutade på SVT efter de stora förändringarna på 90-talet. Initiativet låg inte längre hos producenterna, i stället köptes tv-format från andra länder och programprofilen för oss distriktskanaler förändrades drastiskt. Jag hade också varit tjänstledig för egna projekt under långa perioder och tyckte det var lika bra att sluta.
De sista tio åren åren innan pensioneringen "höll an sig vid liv", som han själv uttrycker det, genom att göra dokumentär- och spelfilm.
- Någon har räknat ut att en dokumentärfilmare tjänar 72-74 öre i timmen. Rik blir man inte, men jag har skött mig själv.
Berättandet är som sagts centralt och skrivprocessen beskriver han som befriande.
- Det är mycket enklare att skriva prosa än filmmanus. Jag behöver inte ta hänsyn till vad som är realistiskt möjligt och kan exempelvis ha hur många bilar som helst i handlingen. Dessutom kan jag beskriva vad karaktärerna tänker och tycker. Det beskrivs inte på samma sätt i ett filmmanus. Jag har helt enkelt fler verktyg att arbeta med.
Lars Pettersson medverkar under Ord och Bild där han ska presentera sin utkomna bok i ett samarbete med Litteraturresan Belarus/Vitryssland.