Matisyahu
- Ja, det finns några frågor som alla ställer. Jag kan förmodligen räkna upp varenda fråga du har på listan, säger han med låg, nästan dämpad, röst.
Han sneglar på anteckningsblocket.
- Vad tycker man i judiska kretsar om mig? Vad tycker man i jamaicanska kretsar? Vad säger du till folk som säger att din chassidiska look bara är en gimmick? Vilka är kopplingarna mellan rastafari-kulturen och judisk kultur?
För att bespara honom ledan, kan vi ta det på en gång: reaktionen i judiska kretsar är blandad. Vissa ser honom som en hjälte, andra tycker han använder sin chassidism som marknadsföring. Samma sak i jamaicanska kretsar. För en del är han en bra artist, för andra ännu en vit man som tjänar pengar på att göra svart musik.
Hans chassidiska look är ärligt menad, han är djupt troende och följer de religiösa reglerna till punkt och pricka. Men det har inte varit en nackdel när det gäller marknadsföring. Och kopplingen mellan rastafari och judisk kultur är uppenbar: gamla testamentet.
Det var den kopplingen som ledde honom till vad han är: en strängt ortodox jude som gör succé som reggaeartist världen över.
- När jag började lyssna på reggaemusik i fjortonårsåldern, började jag ställa frågor om mig själv. Vem jag var, vilket mitt syfte på jorden var. Och jag hörde alla de här referenserna till judiska teman, judiska saker. Jag kände igen någon del av mig själv i musiken.
Men framgången har sitt pris. Han har till exempel fått sluta stage-diva, eftersom han då löper uppenbar risk att vidröra kvinnor. Det får han inte.
- Ja, jag saknar det ibland. Det är kul. Man kommer alltid till en viss nivå av upphetsning på scen, och att kasta sig ut från scenen är den naturliga fortsättningen.
Vad försöker du ersätta det med?
- Med något som är mycket svårare, men mycket mer verkligt. Nämligen att etablera en riktigt stark och ärlig koppling med publiken från scenen. Det är det allt handlar om: att ha en dialog, en interaktion med publiken.
Så jobbar vi med nyheter