Djupt under jorden eller långt ut i rymden. Dit ska Mastodon. Men först turnerar det amerikanska metalbandet ytterligare ett år. I helgen spelade de på Sweden Rock Festival och snart dyker de upp i Göteborg.
Det är 2004 och Mastodon släpper Leviathan. Bandet verkar på en väl etablerad, men halvt underjordisk scen av progressiv, men smutsig metal där banden ibland klumpas samman under beteckningen sludge, engelska för industriell spillolja. Det händer inget särskilt med den här skivan. Till en början.
- Efter någon månad började olika managers kontakta oss, sedan stora skivbolag. Plötsligt kom det ett telefonsamtal från Slayers bokare som ville att vi skulle följa med till Europa och göra turnén The Unholy Alliance med dem och Slipknot. Det var surrealistiskt, vi
insåg att något magiskt höll på att hända. Två månader senare stod vi på en arena i Europa, säger Mastodons basist och ene sångare Troy Sanders.
Topp tio i USA
I höstas kom The hunter, Mastodons femte album. Skivan gick rakt in som nummer tio på den amerikanska albumlistan. Tiondeplatsen är Mastodons bästa hittills och bandets medlemmar blev en smula tagna på sängen.
- Vi försöker leva i en kliché där man inte förväntar sig någonting så att allt man får är något bra. Jag tror att vi långsamt har byggt upp ett namn och den här skivan har ett par låtar som är rakare och lättare att ta till sig, Curl of the burl är ett exempel: vers, refräng, vers, refräng, solo, refräng - klart.
När stora rockband får slut på idéer finns en väl beprövad nödlösning som kan ersätta kreativitet - temaskivan. Mastodon har vänt på ordningen. Bandets fyra första album var starkt tematiska och behandlade i tur och ordning eld, vatten, jord och luft.
Kosmisk navelsträng
Genombrottskivan Leviathan är baserad på Herman Melvilles Moby Dick och det senaste albumet Crack the skye styrs av en minst sagt intrikat berättelse. Albumet återger historien om en paralyserad man som lär sig att lämna sin egen kropp. Under en astralresa kommer han för nära solen och bränner upp sin kosmiska navelsträng så att han förlorar förbindelsen med kroppen och är nära att förlora sin själ i rymden. Berättelsen tar en oväntad vändning när han räddas av Rasputin och får ett nytt liv i tsarens Ryssland.
- Vi bestämde oss för att The hunter inte skulle ha något tema, det skulle vara fritt fram för allt. Det var väldigt terapeutiskt och stressfritt att spela in skivan. Varje sång har sin egen historia, det finns ingen röd tråd, säger Troy Sanders.
Hyllar död bror
Titeln på skivan är en hyllning till gitarristen Brent Hinds bror som oväntat gick bort när han jagade 2010. Flera låtar på skivan har vildvuxna teman och Troy Sanders medger den på ett fritt sätt förhåller sig till trä, ett av fem element i den kinesiska elementarläran.
- Vi har lekt med den tanken för det är mycket skog och träd på skivan, men det är en ren händelse och inte vår avsikt.
Med fem album släppta börjar elementen ta slut för Mastodon.
Frågan är vart de ska ta vägen nästa gång.
- Djupt ner under jorden eller långt ut i rymden. Vi får se om ett år när vi har slutat turnera.