Mastermind förmår inte engagera

Jovisst OK: formellt sett är Mastermind en helt godkänt spännande och invändningsfritt framställd spänningsfilm, om ett poliskollektiv i Ystad där den mest framträdande kommissarien heter Kurt Wallander och där brottsligheten bara är marginellt mindre än i vilken genomsnittlig amerikansk stad som helst. Den här gången drabbar den spektakulära brottsligheten en av Wallanders kolleger. Och delvis även Wallander själv. Nageltuggarspänning utbryter men bara lugn: allt fixar sig. Eftersom flera filmer med poliskollektivet står i kö för att sändas ut ? till dvd-marknaden, biografer, TV. Vi står alltså inför ännu en film med Ystads svar på kommissarierna Morse eller Maigret samt den stenhårde Mike Hammer. Mitt namn är Wallander. Kurt Wallander. Som en gång betydde något och var en fiktiv moderator av den skånska brottslighetsfrekvensen som man med trygghet kunde luta sig mot. Numera är Wallander reducerad till en dussinfigur. Han har blivit ett varumärke, liksom även salig Martin Beck i den oändliga filmserie som bär dennes efternamn. Jag minns mycket väl när författaren Henning Mankell med orubblig malmklang i sin stämma deklarerade att ingen utom skådespelaren Rolf Lassgård någonsin skulle komma i fråga för rollen som Kurt Wallander. Vi var några stycken som trodde honom och tyckte att det var ett bra beslut. Fast det var tydligen en ren arvodesfråga för honom, för inte lång tid efter det uttalandet kom beskedet att Krister Henriksson skulle spela Wallander i en lång serie av filmer. Mankell skulle svara för synopsis till dem; det vill säga bara en skiss, resten skulle manusförfattare ta hand om. Krister Henriksson är en hedervärd skådespelare och i rollen som Wallanders likaledes polisiära dotter Linda är Johanna Sällström sensationellt bra. Men likafullt är det spekulativ vattentrampning som hela den nu pågående serien mestadels är frågan om. Det ÄR helt enkelt inte Kurt Wallander, så som vi lärt känna denne obotligt slarvige misantropiker från böckerna, längre! Det är löpande bandet-produktion som det är frågan om nu. Och då har det föga betydelse att Michael Nyquist dyker upp i en gästroll i den nu aktuella filmen och att spänningen är kompakt, åtminstone till den blir artificiell. Jag förmår i alla fall inte engagera mig mera i det här än jag gör i en ordinärt begåvad TV-deckare. Men om jag ska be om ursäkt för det eller ej ? det har jag faktiskt vare sig någon aning eller åsikt om. That?s It.