Mästerliga vietnamesiska noveller
"Uppslagen till flera av berättelserna är helt annorlunda än det mesta jag tidigare stött på. Jag förstår att författaren Doan Le kallats en novellernas mästare", skriver Norrbottens-Kurirens Maria Hamberg i sin recension av två vietnamesiska novellsamlingar.
<P>Innan Bokförlaget Tranan började med sin serie med vietnamesisk litteratur år 2001 fanns det två titlar översatta från vietnamesiska till svenska. Med tanke på det stora engagemang som hundratusentals, för att inte säga miljoner, människor i Sverige hade för det lilla landet i Asien tycks det mer än märkligt. <BR>Desto mer glädjande då att Tranan tar sig an uppgiften. Nu i höst har det kommit två novellsamlingar, <EM>Dubbelsängen i Chua </EM>av Doan Le och <EM>När man är ung </EM>av Phan Thi Vang Anh. <BR>Doan Le är född 1943 i Hai Phong. Hon var den första stora filmstjärnan inom vietnamesisk film, men är i dag mest känd som författare, hon har skrivit dramatik, poesi, romaner och noveller. Dubbelsängen i Chua är den första titeln som blivit översatt till annat språk. <BR>Redan från första sidan blev jag betagen, den allra första meningen lyder, ?Vare sig man råkar vara levande eller död är det en välsignelse att vara omgiven av vänligt sinnade grannar.? Novellen handlar följdriktigt om innevånarna i gravarna på kyrkogården i byn Chua. Det ska komma en ny, det har grävts, alla är spända på att få lite nyheter om livet innan detta. Och så blir de lurade ? en man som inte var annat än en vanlig pensionerad elektriker blir lagd i glaskista, utklädd till general. Som en proletariatets hjälte! Om man någon gång i livet borde kunna förvänta sig att folk är ärliga vore det väl ändå när de dött? Indignationen är total.<BR>Genom spökena får läsaren lära sig massor om hur livet ter sig för de levande i Chua och Vietnam. De följande novellerna är inte mindre oväntade eller drabbande. <BR>Nummer två handlar om en man som blir förvandlad till fluga. Han börjar med att ursäkta sig, kanske läsaren tror att han försöker efterlikna Kafka? Men han rår inte för det, det var inte hans fel. Och om Kafka berättar hur det är att befinna sig i en insektskropp vill Doan Le mer tala om hur det kan gå om man blir fluga och använder möjligheten att se det genombyråkratierade samhället i ett nytt perspektiv. Det är mycket underhållande och känns inte konstruerat eller stulet en enda gång. <BR>Det fortsätter i samma stil. Uppslagen till flera av berättelserna är helt annorlunda än det mesta jag tidigare stött på. Jag förstår att författaren Doan Le kallats en novellernas mästare.<BR>Den andra samlingen är skriven av Phan Thi Vang Anh, född 1968 och utbildad i Ho Chi Minh-staden (Saigon) till läkare. Efter att ha arbetat på sjukhus i några år och sedan i en exklusiv inredningsaffär började hon skriva noveller. Hennes språk är lättare, och kan det tyckas pratigare, än mästarinnan Le. <BR>Berättelserna är lite flyktiga och korta, huvudpersonerna är unga kvinnor i dagens Vietnam. Oftast rör sig tankarna om kärlek. Men efter att ha läst några av berättelserna kommer ett mönster av frigörelse, av revolt. De här unga kvinnorna tänker inte finna sig i att bli bortgifta eller att stillatigande slita ihjäl sig åt en man som bedrar dem. Det som skildras känns som konflikterna mellan det traditionella och det superexploaterande, mellan det som fanns före kriget och revolutionen och det som kom efter. De unga kvinnorna som kör omkring på sina Honda-mopeder brottas på ett stillsamt sätt med hela samhället, det finns inga givna lösningar. Men de har inte tänkt låta sig utnyttjas. De vill bestämma själva. <BR>Tillsammans utgör de båda böckerna en ny rapport från en by i Vietnam. Men nu är det skrivet av vietnameser. Att det är noveller gör det hela så mycket roligare, eftersom det blir flera berättelser, flera vinklar. Bokförlaget Tranan ska ha en eloge för att de gör detta. Mera sånt! Och ytterligare beröm för att de bundit in novellerna i små utsökta volymer, och givit dem sådan vacker form. Tack för det! </P>
Så jobbar vi med nyheter