Markusevangeliet som berättelse på teaterscenen

Dessutom anses just Markus evangelium vara det äldsta och där finns alla de historier man känner igen - berättelserna om brödet och fiskarna, om hur Jesus botar lama och blinda och uppväcker de döda och om hur han går på vattnet. En tacksam text som också används flitigt - Bengt Pohjanen skrev till exempel koraltexterna till tonsättaren Fredrik Sixtens folkmusikinspirerade En svensk Markuspassion för ett par år sedan. Skådespelaren Roger Storm började sin resa med Markusevangeliet på Uppsala stadsteater redan 1997, då han för första gången började berätta evangeliet från den första bokstaven till den sista - precis som det är skrivet. Norrbottensteatern befinner sig denna höst på ständig turné eftersom teaterhuset renoveras och i Kyrkans hus inleder Roger Storm sin berättelse med att tända ljus framför tre svarta skärmar som förebådar det fasansfulla slutet. Men det hela börjar i ett glädjebudskap hos Johannes döparen som tar emot människors syndabekännelser och förkunnar att det snart ska komma någon vars sandalremmar han inte är värdig att knyta. Så kommer han, Människosonen, som drar ut i världen tillsammans med sina lärljungar för att förkunna en lära som sprids mycket snabbt. Roger Storm ger texten kropp - det här är inte frågan om någon högläsning. Gestaltningen av texten görs med en slags underskruv - inte med stora dramatiska gester, men med en tydlig tro - ett ord som i det här fallet får extra tyngd - på kraften i en berättelse som har förts vidare genom årtusenden. Han berättar för oss som sitter där i publiken och vi känner oss sedda och bekräftade. Vardagligt, emellanåt nästan förstrött, låter Roger Storm oss möta det myller av människor som omgav Jesus och hans lärljungar. Kliver i en båt och gungar till, tvekar en sekund, slår ut med armarna, öppnar sina ögon och ser och för oss obevekligt mot det slut som vi vet ska komma. Ändå är det inte frågan om någon predikan, däremot ett tydliggörande av hela den här berättelsen i all sin mångfald. Här finns ingen hjälte, ingen konung. Däremot någon som ställer frågor som har med det mänskliga att göra - om ärlighet, offer och svek, om tro och kärlek, liv och död. Roger Storm förstärker det mänskliga med sitt lugn, sitt allvar och sin starka närvaro. Han gör det mycket bra.

Markusevangeliet som berättelse på teaterscenen

Bibelns kvällstidning - så beskrev en gång en biskop Markusevangeliet. För sitt korta formats skull (nåja, allt är relativt, men Markus är faktiskt den mest kortfattade av evangelisterna) och för det enkla språkets skull.