Märkligt och osannolikt möte sa klick
Norrbotten Big Band, opera, Katarina Fallholm ? hur går det ihop? Ja, i kalassammanhang går det alldeles utmärkt för sig. Musikens liksom kärlekens vägar är sällsamma ? någonstans inträffar det sällsamma och osannolika mötet, när genrer och kulturer möts. Och så säger det klick.
<P>Det är också så lätt att hamna i konventionerna. Naturligtvis vore det svårt att tänka sig det arrangemang som Tim Hagans ändå så fyndigt knåpat ihop av den berömda blomsterduetten, Dôme epais le jasmin, i Leo Delibes opera Lakmé i den sensuella, orientaliska tempelmiljön, men i detta sammanhang och ryckt ur sitt sammanhang var det verkningsfullt. Och Katarina Fallholms sköna stämma satte naturligtvis sin prägel på framförandet i kombination med Tim Hagans trumpet, stand in för den slavinna som Lakmé underhåller sig med.<BR>Det var lite svårt att förlika sig med den surrande insekt som i form av en helikopter irriterande störde framförandet ? OK, Lelles i närmaste restaurangtält förde också en omöjlig kamp med omgivningen men kämpade oförtrutet vidare.<BR>Det ska också sägas att det inte var så väldigt många opera-arior. Casta Diva är en sådan ur Bellinis opera Norma, där handlingen rör sig om prästinna som brutit mot reglerna och ingått en hemlig förbindelse med en romersk officer och får sota för det. Det är bel canto i högt mått för att tala operaspråk, men man kan utöva bel canto (vacker sång) i andra sammanhang också, till exempel om man sjunger Over the Rainbow, 1900-talets schlager framför andra om man får tro en världsomspännande omröstning.<BR>Och det var en myckenhet annan skönsång också som en entusiastisk publik kunde gotta sig åt, bland andra den napolitanska kärlekssången Conte partiro (mera känd som Time to Say Goodbye), en riktigt bluesig version av Gershwins Summertime och Lars Gullins Jag såg.<BR>Att ett så muskulöst band som Norrbotten Big Band ändå fick finna sig i en annorlunda roll denna kväll men visst ? vid några tillfällen stack det fram hakan. Tim Hagans hade ett spektakulärt solo i Summertime och i det inledande bandnumret, Lars Janssons Don´t Be Shy fanns det utrymme även för trombonisten Peter Dahlgren och trumslagaren Kalle Rasmusson.<BR>Och man kunde inte undgå att se och höra att Tim Hagans var road av uppgiften ? och utmaningar av den här arten gör också att Norrbotten Big Band erövrar ny mark och ny publik. Det är också viktigt. </P>
Så jobbar vi med nyheter