Märkligt och högst underhållande

Någon borde skriva en munter och allvarlig studie om manliga kulturutövare i Sverige och deras passionerade relation till småfåglar. Eller bara något om ornitologin som en spegel för manligheten. En sådan skrift hade jag gärna läst. Och egentligen inte av ironiska skäl. Något ligger helt klart begravt i ämnet.
Ta bara ett erkänt namn inom den samtida poesin, Bengt Emil Johnson. Hur många dikter har han inte skrivit om fåglar? Hur mycket vingflax ljuder inte genom det författarskapet. Eller en yngre poet som Joar Tiberg, vars poesi till stor del ägnats åt förundran inför de luftburna; deras läten och färger, deras underliga vanor. Brutus Östlings stora framgångar som fågelfotograf, även internationellt, kunde också nämnas. Liksom flera andra exempel.
Svårt att ringa in fenomenet. Handlar det om det taxonomiska, inordnandet, samlandet, upptäckandet, den rationella blickens uttryck? Fan vet. Men en hel del intressant konst har alstrats ur det.
I Joakim Pirinen och Mikael Strömbergs ljudverk Fåglarnas underbara liv kommer man in lite från ett annat håll. Fantasifåglar föds fram, befintliga fåglar får nya beskrivningar.
På skivans första spår imiterar Joakim Pirinen - som står för text och röst - en typisk skogsmulle, en skäggig farbror med stickad mössa (tänk den bortgångne programledaren Jan Danielsson) som presenterar den sällsynta och hjulbenta Storchs stork. Det berättas också om den värdelösa fettfågeln som trots att den väger 250 kg - "vad som är övervikt hos en sån fågel går knappast att avgöra" - ofta fryser ihjäl om vintrarna, fåglarna saknar förmåga att värma varandra. Eller järpen, som föds "antingen stekt eller grillad, den väljer själv!".
Det är lika märkligt som det låter, och högst underhållande. Som att ta del av en tjuvkopplad hjärnas krängande bilder och ord. Vänner av ordning gör sig icke besvär.
I bakgrunden smattrar Mikael Strömbergs elektroniska rytmer och ljudcollage. Influenserna från konstnären Öyvind Fahlströms legendariska radioverk Fåglar i Sverige sticks det inte under stol med. Tvärtom, här samplas det till och med ur det. Och en av skivans höjdpunkter är när Pirinen, på fahlströmskt vis, ger sig in i ett utdraget och ekvilibristiskt fågelhärmande, som man föreställer sig att de hade mycket roligt åt under inspelningen. Det har man även vid sin stereoapparat, som häpen lyssnare. Fåglarna är allestädes närvarande.