Det är i sig en bedrift och allra intressantast är hon i de tidiga kapitlen om segelflygningen, där steget till poesin är som närmast.
Egentligen går hon mycket systematiskt till väga, nio olika sätt att flyga, eller åtminstone nio olika avsnitt i essäistisk elegans om luftballonger, stridsflyg, segelflyg, drakflyg etcetera. Allt verkar hon kunna, och hyser en kärlek till Viggen som sträcker sig ända till tårögda återföreningar med stridsbjässen från SAAB. Den som gör att Gripen ter sig som ett dyrt skolflygplan.
Sverige är ju lite märkligt i global skala, så små ekonomier brukar inte utveckla egna stridsflygplan, men en stark stat och en i det närmaste obefintlig nationalism i det realpolitiska klämläget mellan stormakterna gjorde underverket. Envar som växt upp i närheten av något militärt flygfält (F21!) känner igen sig i Küchens förtrogenhet med flygplanssiluetterna, vackrast tycker jag nog Lansen var, även om Draken utsetts till det vackraste stridsplanet någonsin.
En märklig bok, mixad av teknikhistoria, luftströmmar, politiska betraktelser över en orättvis värld och en lyrisk besatthet av människans vilja och förmåga att komma sig upp i luften, att flyga helt enkelt. Fascinerande detaljer runt motorer, molnformer, checklistor och termiska fenomen. Genomgående ett vackert och starkt språk, tydlig person. Inte alltid tänder metaforerna, åtminstone inte för den som förblir sval inför själva lockelsen, även om Küchen är mer realist än svärmare.
Styrkan i hennes bok är hennes förmåga att verkligen få in flygandets konst i texten, denna märkliga bedrift att få upp jättetunga metallsaker i luften med hjälp av stark motorkraft och fysiska insikter och en otroligt avancerad teknik. Eller lite enklare, med hjälp av uppåtstigande luft eller varm luft fångad i ballonger. Segelflyg- och ballongflyg. Med barndomstrakterna intill Ålleberg i Västergötland har hon haft nära till segelflygningens Mecka. Men att flyga jumbojet i simulator verkar stimulera henne lika kraftigt och s.s. - hon verkar kunna det mesta om sitt ämne.
Det kanske bästa betyget för hur fängslande hennes prosa är att jag som läsare faktiskt förstod denna livslånga passion utan att en enda gång känna mig uttråkad, arrogant eller ens förströdd. Åtminstone i sin litterära form är konsten att flyga en mycket vacker konst.