Luleåflickan Margareta Renberg föddes 1945, flyttade till Stockholm 1964 och där blev hon poet och målare. Hon dog för snart ett år sedan, i april 2005. Ungefär vid den tiden hittade jag en liten fin diktsamling av henne, En tatuerad dams memoarer. Jag har sett hennes bilder men bara på den heliga webben, som små rutor, där webbskrivarna pratar om en av Sveriges mest spännande surrealister.<br>Jag försöker se henne framför mig när hon 19 år gammal flyttade söderut. Hon måste ha gått på läroverket, Hermelinsskolan. Undrar var hon växte upp, Örnäset, Skurholmen? Jag vill att det ska vara åt det hållet. Jag vet att hon kände Torbjörn Säfve.<br>När jag läser hennes diktsamling från 1974 försöker jag tänka på den där beteckningen hon har fått, om att vara surrealist.<br>Dikterna ger ifrån sig starka bilder. Enstaka strofer och meningar lyfter sig från boksidorna och vill bli sparade:<br>Mina ögonglober är diamanthårda.<br>Vi var alla blanka som pianon.<br>Drömmar skrämmer mig inte.<br>Våra sinnen bräckliga som ägg.<br>Dikten Invigningsrit tar mig blixtsnabbt tillbaka till skolgården på Norra Örnässkolan, eller för den delen, till vilken skolgård som helst:<br>Vi halkade på fruset blod / på skolgårdar. Såg du klungorna på avstånd tjutande i blåsten som grästuvot?/ Eller sträckte du fram händerna / för att värma dig på slagsmålet? / Vi kunde redan det viktigaste,/ konsten att skämmas.<br>Surrealist, kanske det. Men dikterna, klara som en sommarmorgon vid havet.<br>
