Resistance-serien utspelar sig i en alternativ värld där ett utomjordiskt virus spred sig över Ryssland under andra världskriget. Viruset skapade de fruktansvärda chimeras, en monsterliknande ras som sedan rörde sig västerut och utrotade allt i sin väg. I denna tredje del av Resistance-serien har större delen av mänskligheten utplånats, och de få som överlevt lever under jorden.
Det som utmärker Resistance 3 är känslan av utsatthet. En känsla som kryper längs ryggraden när spelaren vandrar runt i de små tillhåll som mänskligheten har kvar. Detaljrikedomen är stor och det är svårt att inte stanna till i varje rum och undersöka hur överlevarna försöker leva ett drägligt liv.
En annan detalj som skapar utsatthet är hälsomätaren. Till skillnad från de flesta av dagens actionspel återfås nämligen inte hälsa genom att gömma sig bakom en låda och vänta. Om spelaren endast har en liten hälsobit kvar efter en svår strid kan minsta lilla misstag innebära en snabb död. Detta är såklart irriterande ibland, men skapar samtidigt en spänning som gör att man aldrig riktigt kan slappna av.
För att ha en chans mot chimeras är det därför viktigt att spela taktiskt och använda hela sin arsenal. Spelaren har konstant tillgång till alla tidigare använda vapen, vapen som har både primära och sekundära funktioner. Exempelvis är det möjligt att få revolverns kulor att explodera efter att de har träffat sitt mål. Ett annat vapen kan fästa pilar på fiender, pilar som sedan gör att alla skott söker sig till just den fienden. Dessa extrafunktioner gör att Resistance sticker ut från övriga actionspel.
Tyvärr tar spelets handling aldrig till vara på den goda grund som byggs upp. Den oväntat korta kampanjen rinner ut i ett klichéartat "nu spränger vi dem!". Lyckligtvis är resan väldigt underhållande, speciellt tillsammans med en vän i det välfungerande samarbetsläget. Dessutom finns ett välfyllt onlineläge att lägga tid på, vilket gör Resistance 3 till ett mycket bra val för den actionsugne.