Människorna bakom masken

Frasen "Det är så vackert i fjällen" tycks för konstnären Peter Sundström i Luleå ha en lite annan betydelse än höga, vackra dagar när snön är kristallvit eller marken högblommande. Det kan man se när denne grafiske formgivare, som allt flitigare förekommer med sina konstbilder på länets gallerier, visar akvarellmålningar med bland annat fjällmotiv på Galleri Lindberg. I hans bergslandskap har det nu från att ha varit allmänt disigt i Lofoten blivit riktigt mörkt i Abisko. Snön på fjällsidorna håller på att ruttna, det är svart och grått på vitt. Vyerna i sin tur ger plats för detaljer där en kant är en större utmaning än en dalgång. Ändå verkar själva tekniken vara det mest intressanta. Vattenfärgen läggs tunt och målaren söker stöd i papperets struktur när han fångar färgpigment för att forma snödrivor, moln och bergets vertikala sprickor. I utställningen däremot, är hans ansikten det mest intressanta. Den är en serie bilder där mänskliga drag klämts in på det rektangulära pappret. Men de visar inga verkliga personer, snarast möter man en rad masker i dova färger. Här arbetar Sundström i stället med akvarellfärgen när den sväller ut och drar iväg i papperet och de upplösta ansiktsovalerna lagda över skissade linjer för näsa, ögon och mun väcker nyfikenhet och lite oro. Sviten av ansikten också i grunden mer personligt. Medan landskapsmåleriet förändras beroende på vart Sundström åker tycks de bära på något som gömmer sig. Vilka är människorna bakom masken? Vilka är Peter Sundströms unika frågor? Vad är det som vill ta gestalt?