Människor som undrar över folk

Det är som att möta ett nytt rum, att lite trevande söka med blicken över nyheterna. Här är bland rörelser och ljus, kroppar och ljud i stället för bland möbler. Ganska snart börjar jag ändå skönja en berättelse. Den handlar om människor, och människor som undrar över varandra. En kvinna sitter på en bänk i ett tomt rum, en vänthall eller en perrong. I taket ett kallt ljus. Strax anländer en ung man i huvtröja, ett avstånd uppstår. Så småningom dyker ytterligare en kvinna upp, kön har betydelse i berättelsen, och hon beter sig ryckigt. De tre verkar inte ha något enkelt sätt att kommunicera med varandra. Föreställningens mitt handlar om konflikt och scenbilden hamnar på ruta ett - en ensam kvinna på en bänk. Finalen är vacker. Äntligen dansar de tre samman. Men när ljuset går ner i svart är jag inte alls säker på att klyftan mellan människorna för alltid är sluten. Det är med försiktiga koreografiska penseldrag Patrik Häggström drar upp sin historia, medan Maria Ros Palmklints ljusdesign är mer distinkt med tydliga flöden och källor. Även mellan dem uppstår därför ett slags gap. Tydligast hos koreografen är viljan att låta händerna och fötterna berätta; krampaktiga handflator, krökta fingar och pekande tår återkommer i berättelsens olika turer. Roligast är de upproriska långfingrarna hos Vaatu Kalajoki, den ensamma kvinnan på bänken som har något av en huvudroll. Humorn i sig är också ett drag som verkligen känns signerat Patrik Häggström. Mind the gap är ett samarbete mellan Dans i Nord och Uleåborgs centrum för dans, Jojo Oulun Tanssin Keskus. Det ingår i sin tur i ett ännu större samarbete kring dans på den utvidgade nordkalotten, man anar doften av gamla Barents dansensemble från Dans i Nords tidiga verksamhet. Och i så fall - välkommen tillbaka. Jag uppskattar att få följa det exklusiva utbytet.

Människor som undrar över folk

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska förvänta mig när det är dags att se Luleåbaserade Patrik Häggströms koreografidebut av ett längre verk.