Först och främst är det en kulturregion med både finländska och svenska tornedalskommuner. Det finns också en förening som bär detta namn, som verkar för ett mångkulturellt samhälle och som vill främja samhörigheten mellan människorna över nationsgränserna. Föreningen ger också ut en flerspråkig tidskrift, som även den heter Meänmaa och som kommer ut med fyra innehållsrika nummer per år. Primus motor i det här arbetet är författaren Bengt Pohjanen.
Nr 2/2016 av tidskriften finns nu att ta del av, det är en liten bok på nästan 100 sidor. ”Meänmaa utvecklas” enligt texten på det snygga omslaget som nu har fått färg. Fler bra illustrationer skulle kunna höja läsvärdet ytterligare. Bilderna i detta nummer inskränker sig till några tämligen oskarpa svartvita foton.
Lina Stoltz skriver en rolig och intressant trespråkig ledare om Pitkästyttäviä kirjoja/Tråkiga böcker/Boring books. Hon tvingades i skolan att tröska igenom Hemingways ”Den gamle och havet” och fann boken oerhört tråkig. Lina måste också ta sig igenom Conrads ”Mörkrets hjärta”, när hon läste engelska på universitetet, och det fann hon heller inte särskilt njutbart. Men nu när hon läste om dessa böcker grät hon av medkänsla med den stackars Santiago, och hon blev så lycklig över Conrads formuleringar att hon fick lust att dansa av ren glädje.
Det är ju så när diktverk hamnar på en kurslitteraturlista, att texten automatiskt blir tråkigare, eftersom den associeras med tvång, prov och betyg.
Många ungdomar kan känna igen sig i Pohjanens dikt ”Alienationens kväll” som ger en bild av en ensam tonårings främlingskap mitt emellan barndomen och vuxenlivet. Dikten ingår i hans svit opublicerade men läsvärda ungdomsdikter på både meänkieli och svenska.
Pohjanen har fler strängar på sin lyra, han låter sig intervjuas om ett besök på en bokmässa i Prag, han skriver en essä om minoritetsspråkens svåra situation, och han översätter några verser ur Horatius ”Ars poetica” till meänkieli liksom ett par sonetter av Shakespeare och nionde sången i Kalevala.
Jag misstänker att Pohjanen också använt sig av den skämtsamma pseudonymen T.S. Eliasson, som står som författare till den brokiga och bråkiga långdikten Ett leve och ett hell för 68 års modell, en text som vimlar av litterära referenser.
Den mångspråkiga tidskriften Meänmaa är både ett unikt och ett lovvärt projekt, och det är bara att hoppas att den överlever i vårt kärva kulturella klimat.