Tove Alsterdal besitter nämligen alla Larssons tekniska färdigheter, men framför allt en insikt han saknade; en humanistisk föreställning om människan. Hennes berättelse om svensk idealism och Argentinsk militärdiktatur under det smutsiga krigets sjuttiotal är finstämd, näst intill intimiteten. Eftersom våldet inte är påhittat, tänker man, går det att beskriva utan maskingevärstermer och anatomisk specifikation. 30 000 verkligt döda förtjänar bättre än att bli en kittlande deckarintrig.
En ung kvinna, Charlie (eg Camilla) Eriksson faller mot sin död från ett höghus i Jakobsberg, allt talar för självmord, i bakgrunden psykisk sjukdom, missbruk, självmordsförsök. Men hennes syster Helena, som gått in i den stabila medelklassen, hittar lösa trådar i själva avslutsarbetet; ett pass med färsk Argentina-stämpel, ett vittne som sett Charlie komma hem med sällskap denna natt mot valborgsmäss, och så vetskapen att deras mamma övergav familjen för en argentinsk man och för Argentina på sjuttiotalet. Idealitet, kärlek och solidaritet. Hon försvann, som tusentals andra. Troligtvis utslängd från ett flygplan över havet, denna militärt säregna avrättningsmetod.
Hela detta skådespel med familj, relationer, latinamerikansk feodalmilitarism, svenska folkhögskolor, uteliggare och nästan allting däremellan håller Alsterdal i ett varsamt, och därför övertygande grepp. Ingen research står i vägen för berättelsen, inget sadistiskt övervåld för att krydda den, ett nedtonat språk, hela tiden framåtdrivet av gåtorna och svaren. Egentligen inte riktigt likt en vanlig deckare, där gestaltningen – även den – gärna blir brännoffer på spänningsaltaret. Men Alsterdal tar vara på sina medmänniskor, bättre än de mest högstämda av sjuttiotalisterna, och då framför allt de två systrarna, olikt sammanlänkade av historien.
Hon tar också vara på deckarberättelsens historiepedagogik, gör det otroliga troligt, att en ung och välordnad svensk lärare lämnar familj och jobb för att bekämpa ofriheten i Argentina. En mörk utgång ur 1970-talet. Men lika troliga verkar de figurer som växer fram runt systern Camilla, grannen Uffe med papegojor, uteliggarn med hjältenamnet ”Riddarn” som också råkar vara den avsigkomne fadern, den argentinske Fabbe i Buenos Aires, levande människor just genom sin frånvaro av medelklass.
Hur det hela upplöser sig får förbli en läsupplevelse, Alsterdals syförmåga sätts dock på hårda prov de sista trettio sidorna, när broderiet ska avslutas. Med trådar från Sydamerika, Colombia, korruption, kokain, paramilitära grupper, Farc-gerilla, svensk apoteksliberalisering och märkligt nog, en högst tvetydig modersfigur.