Göra gott Àr den första av hennes böcker som översatts till svenska. Sedan den gavs ut i Sverige har den hamnat i topp pÄ boklistor och hyllats av en nÀstan enig kritikerkÄr - utom av nÄgra fÄ som tyckt att den norska författarens drivna form kÀnns som en "idrottsprestation". Det var formen som vÀckte idén till Göra gott. Trude Marstein hade sett Luis Bunuels 1970-talsfilm Frihetens fantom och fascinerats av dess brott mot den traditionella dramaturgin. I filmen flyttas perspektivet oupphörligen frÄn en person till en annan. Det fria sÀttet att skapa en berÀttelse tilltalade henne och hon bestÀmde sig för att skriva en roman med samma utgÄngspunkt. - Jag hade en idé om konstruktionen, men inga om tematik, historia eller personer. Det var bara att börja skriva, berÀttar hon. Post-it-lappar
Ett och ett halvt Ă„r tillbringade hon tillsammans med karaktĂ€rerna i Göra gott. Ett dop, en begravning och 50-Ă„rsfesten för den vackra och framgĂ„ngsrika Karoline blev naturliga hĂ„llpunkter i historien som spĂ€nner över alla kĂ€nslolĂ€gen, frĂ„n stor lycka till desperat sorg. För att hĂ„lla isĂ€r de 118 rösterna satte hon upp ett stort papper hemma med post-it-lappar som symboliserade varje person. - I boken gĂ„r tiden minut för minut och det var viktigt att det inte uppstod nĂ„gra luckor. Dessutom var jag tvungen att göra en karta över den fiktiva byn för att hĂ„lla reda pĂ„ var de höll hus i förhĂ„llande till varandra. Det mĂ„ste ha varit otroligt intensivt för dig att leva sĂ„ nĂ€ra dem under sĂ„ lĂ„ng tid? - Ja, det kĂ€ndes bĂ„de som att vara mitt uppe i det, men ocksĂ„ att vara helt utanför. Det Ă€r viktigt nĂ€r jag skriver, att ha en balans mellan distans och nĂ€rhet till personerna för att verket inte ska bli för distanserat och ointressant, men heller inte sentimentalt. Kanske Ă€r det just det förhĂ„llningssĂ€ttet som i Norge har gett Trude Marstein rykte om sig att vara en kylig författare. Men hon Ă€r glad över att svenska recensenter i högre grad har lyft fram att boken, trots allt, Ă€r fylld av en sorts ömhet ocksĂ„ inför de mest skamfilade, smĂ„aktiga och egocentrerade mĂ€nniskor. - Ăven om jag skriver med en till synes kylig ton sĂ„ finns vĂ€rmen Ă€ndĂ„ dĂ€r. Jag jobbar mycket för att undgĂ„ det sentimentala, men jag vill absolut ha patos. Jag skriver i jagform, beskriver dem inte utifrĂ„n sĂ„ dĂ€rför mĂ„ste vĂ€rmen komma fram genom personens blick och det Ă€r mer krĂ€vande för lĂ€saren, sĂ€ger hon.
FĂ€rre huvudpersoner
Göra gott kom ut 2006 i Norge. Det har tagit tid för Trude Marstein att börja skriva nĂ„got nytt - "ett tag kĂ€ndes det som om jag kastat bort 118 potentiella romanerâ" - men nu Ă€r hon i gĂ„ng för fullt igen. Den hĂ€r gĂ„ngen har antalet huvudpersoner blivit betydligt fĂ€rre, den nya boken berĂ€ttas av tvĂ„ olika personer.
- Jag började skriva min nya roman med Karoline som huvudperson för att jag ville ge henne fler dimensioner - men jag bytte ut henne för inte sÄ lÀnge sedan, konstaterar hon utan tillstymmelse till sentimentalitet i rösten.