Många ljus i konstmörkret
Konstnärerna Ola Åstrand och Ulf Kihlander gästar Luleå med ännu en stor utställning. Denna gång har de tagit sig an svensk konst från 1975 till 1985.
SKAPAR KONSTHISTORIA. Konstnärerna Ola Åstrand och Ulf Kihlander gästar Luleå med ännu en stor utställning. För tio år sedan visade de Hjärtat sitter till vänster på Konstens hus. Nu har de tagit sig an svensk konst från 1975 till 1985 i utställningen Tänd mörkret!
Foto: Håkan Gidlöw
Kihlander återigen konsthistoria med utställningen Tänd mörkret! - Svensk konst 1975 - 1985. Namnet har de hämtat från ett manifest som skrevs av poet- och konstnärskollektivet Vesuvius och affischen pryds av konstnären Carsten Regilds Svart glödlampa från 1977. Hjärtat till vänster
- Vi har jobbat på samma sätt som vi gjorde med Hjärtat sitter till vänster, valt konstnärer som vi tycker är bra och representativa för den här tiden, inte tagit några namn för självklara. Skillnaden jämfört med förra gången är att från den här perioden har vi egna minnesbilder, säger Ulf Kihlander. Tiden efter 1960-talet och den svenska proggrörelsen kantades enligt Åstrand och Kihlander av ett uppror mot den idealism som mot slutet av perioden blivit dogmatisk. Punken intog sin plats i tiden med slagord som "No future" och som 20-åringar levde de båda med en ständig känsla av hot hängande över sig. - Denna period var raka motsatsen till proggen och hippierörelsen och vurmen för det hemkörda ersattes av ett intresse för det artificiella och en dragning till staden och poserandet, säger Ola Åstrand. Egna minnesbilder
Deras egna minnesbilder gäller framför allt tiden och tidsandan, medan många av de konstnärer de presenterar var okända för dem. Precis som i Hjärtat sitter till vänster har de gått på upptäcktsfärd, läst gamla konsttidningar och pratat med människor som var med. En av de viktigaste har konsthistorikern Thomas Millroth varit och i den katalog som med all sannolikhet kommer att leva ett eget liv efter utställningens slut skriver han initierat om tiden och de aktuella konstnärerna. Att Ola Åstrand och Ulf Kihlander gärna går lite vid sidan av den etablerade historieskrivningen visste vi redan och här har de utelämnat många självklara namn och i stället lyft fram verk som inte är så ofta visade, kanske bortglömda. - Det är sant att vi inte arbetat musealt, valt det uppenbara. Men samtidigt tycker jag att det där med "bortglömda" har poängterats för mycket under utställningens gång. Flera av konstnärerna här är fortfarande mycket aktiva, säger Ola Åstrand. Musiken viktig
Därmed visar de också på en konsthistoria i ständig förvandling, där vissa namn glöms bort och andra stannar kvar i en pågående rörelse som sällan har med konstnärlig kvalitet att göra. Tänd mörkret! har tidigare visats bland annat på Göteborgs konstmuseum, på Millesgården och i en rad andra städer. Presentationen är stökig, precis som konsten i sig. Man riktigt hör musiken, den som är så intimt förknippad med den här tiden. - När vi jobbade med Hjärtat sitter till vänster pratade vi om att vi borde ha haft med musik. Den här gången gjorde vi slag i saken och sammanställde en CD som följer med katalogen. Ingen renodlad punk. Däremot massor av exempel på den sortens egensinniga musik som ligger konsten nära. Två medvetna årtalsmissar har Åstrand och Kihlberg tillåtit sig. Introt består av ett spår från Thomas Tidholms & The Hot Boys skiva Varma smörgåsar som utgavs redan 1974, något som motiveras med att "musiken innehåller så mycket desillusion och känsla av dagen efter att den hör hit". Fascinerande berättelser
- CD:n avslutas med Bruno K Öijers och Brynn Settels platta Skugga, fastän den inte kom ut förrän 1986. Men Bruno K var en så viktig inspirationskälla under den här tiden att vi inte kunde motstå den. Förutom historierna konstverken själva bär på, är Ola Åstrands och Ulf Kihlbergs egna berättelser om hur de fann verken och om de enskilda konstnärskapen fascinerande. Om hur de hittade verk av isländskan Erla Thorarinsdottir och norrmannen Knut Swane i ett garage i Stockholm och Eleonora Holmströms korsettliknande rustningar på en vind, exemplen är många. Lars Sundestrands collage från Funtime har en given plats, liksom också Gunnar Lundkvists Klas katt, Joakim Pirinens Socker-Conny och Kalle Berggrens skivomslag. Men också en video med koreografen Margareta Åsbergs Life Boat, en tidig performance, teckningar av Eva Zettervall och Margareta Renberg, Kristina Abelli Elanders fantastiska relationsbilder, Sten Etlings genialiska skylt med texten "Warning sensitive people area" och Leif Erikssons Konstnären som valp, ett gråtande barn med Hitlermustasch från 1979. Museigömmor
En bildsvit signerad Eva Klasson fann Ola Åstrand och Ulf Kihlander i Moderna museets gömmor. Klasson var elev till Christer Strömholm och var tidigt ute med svartvita närgångna bilder av den egna kroppen. - Hon upplevde att hon inte fick någon respons för sin konst och i sin besvikelse lämnade hon konsten och Sverige. De här bilderna kommer från en utställning. Själv ville hon att de skulle kastas, men någon skickade dem till Moderna museet, som aldrig packade upp dem. Nu har Eva Klasson återvänt till Sverige och om en vecka öppnar hon en utställning i sin gamla hemstad Borås, berättar Ulf Kihlander. Att räkna antalet verk i Tänd mörkret! går inte an och utställningen tar hela Konsthallen i anspråk. Ändå finns det verk som Ola Åstrand och Ulf Kihlander gärna hade tagit med. Ett är bilden av Johan Ehrenberg som "Jenny". - Vi tycker att den bilden är en viktig tidsmarkör, men Johan Ehrenberg ville inte medverka, säger Ulf Kihlander.
Så jobbar vi med nyheter