Hon blev riksfeminist med sin första bok Under det rosa täcket som kom 1996. Sedan dess har hon varit medarbetare i DN, skrivit ytterligare en bok och färdigställt sin avhandling i litteraturvetenskap. Och hon har fått barn.
Och just detta, att få barn, att plötsligt stå där med en alldeles värnlös varelse att ta hand om, har ruckat på Björks perspektiv. Plötsligt hade hon en relation med en annan människa som hon inte bara utan vidare kunde avbryta. Det går ju inte att sätta ex- framför sitt förhållande till barn på samma sätt som man kan det med pojkvänner eller datorer. Föräldra-barnrelationen är evig - på ett helt otidsenligt sätt. Utifrån dessa funderingar som väl varje nybliven förstagångs förälder grubblat över, har Björk gått vidare och ställt dem i förhållande till det rådande samhällssystemet. Modeorden förutom shoppa, köp och nytt är: "föränderlighet", "flexibilitet", "gå vidare", "utveckla dig". Men de orden fungerar inte på relationen förälder/barn. Sina tankar, funderingar och slutsatser redovisar Nina Björk i den nya boken Lyckliga i alla sina dagar, om pengars och människors värde.
Och jag måste säga att det är modigt! För hon riskerar inte bara att bli utbuad av alla dem som hejade på henne efter Under det rosa täcket, hon riskerar även att klassas som antifeminist, en del kan till och med kalla henne reaktionär (trots att hon upprepade gånger stöder sig på Marx).
Nina Björk tar avstånd från den grundbult i dagens samhälle som säger att alla människor, varje individ, behöver ett lönearbete för att bli lycklig. Och hon gör det genom att visa att det inte är lyckan vi jagar i vårt jäkt och vår statusjakt, utan vi strävar efter att lyckas. Vilket faktiskt inte är samma sak.
Dessutom tar hon rejält avstånd från den rådande självhjälpstrenden - hon menar att vi borde sträva efter lyckan åt alla. Inte bara till oss själva. Och i och med att hon höjer ribban till att gälla kollektivet blottar hon det urholkade i alla självhjälpsfilosofier och ideologier. Hela den floran av tidningar, böcker, radio- och teveprogram vänder sig till individen. Det är den enskilda individen som ska lyckas på någon annans bekostnad. Allt är tävling, allt är konkurrens. Vem som har det vackraste och dyraste köket kan vara lika gångbart i en statustävlan som vem som tjänar mest och har den mest fullklottrade almanackan.
Björk analyserar allt från Barbie- och Disneyfilmer och veckotidningar till amerikanska ekonomer för att visa hur marknaden strömlinjeformat våra ideal och därmed våra drömmar. Det är individen som ska lyckas, kollektiva lösningar är ute. Och inte bara ute. De är utopier. Som en bekräftelse på hur väl Björk förstått tidstrenderna kan man läsa att socialdemokraternas nya strategi kallas "affärsplan".
Det tar en stund att läsa boken, man måste lägga den ifrån sig och fundera, men själv hade jag stor behållning av hennes tankar och funderingar. Hon har inga lösningar - dem får vi nog fundera ut själva, helst tillsammans.