Många bitar stämde denna kväll

Norrbotten NEO är en fantastisk ensemble, det vet de flesta. Men att de skulle kunna skapa en sådan familjär stämning med repertoar skriven i nutid där alla åhörare lever med i musiken, det var en mycket glad överraskning.

KUL NUTIDA MUSIK. Norrbotten Neo spelade nutida musik i helt rätt lokal, tycker Kurirens recensent.

KUL NUTIDA MUSIK. Norrbotten Neo spelade nutida musik i helt rätt lokal, tycker Kurirens recensent.

Foto: Roland S Lundström

Kultur och Nöje2010-09-09 06:00
Många bitar stämde denna kväll. Ta bara valet av lokal, konsthallen. Inramningens effekt på en åhörare skall inte underskattas och här passade musik och lokal som hand i handske. Kompositionen av programmet var en annan del som tilltalade mig. Kvällens första verk, Arpège av den italienske kompositören Franco Donatoni, ställer ganska höga krav på en åhörare. Att lägga det först gjorde att man har konditionen att klara det. Det följande stycket, Diptychon av svenske Per Mårtensson, hålls ihop av en ostinatoliknande slagverksstämma. Detta ger ett visst igenkännande för oss förstagångslyssnare av verket. Lägg därtill det mycket effektfulla användadet av blåsinstrumenten som komplement till slagverket och de läckra klangerna. Summan blir ett verk som man gärna lyssnar till, det är spännande musik framförd på ett spännande sätt. Före paus kommer så anders Eliassons Fantasia per sei instrumenti skrivet i år just för NEO. Närmare traditionell konsertmusik kommer vi inte denna kväll. I ett rasande tempo leder Mårten Landströms piano ensemblen i ett virvlande skådespel. I mitten av stycket landar vi i ett passionerat cellosolo som David Gammelgård framför på ett mycket lockande sätt, här dras man verkligen in i musiken. Efter paus tar det lite mer krävande plats på scenen igen. Fausto Romatellis Nell’ alto dei Giorni Immobile låter en klang och ljudvärd skava mot en bordunton som finns som en röd tråd genom hela verket. Här finns mycket av ljudexperiment där bland annat både stråkar och blåsinstrument ger väsandet i olika former en plats i finrummet. Så det avslutande verket, The Age of Wind and Strings. Åtta korta satser som hoppar mellan det bombastiska till det intima, skira. Klanger som är mycket vackra, sordinerad virtuositet och en orgie av förslag är några delar som passerar. Mycket läcker musik. Hela denna kväll hölls ihop på ett mycket föredömligt sätt av Petter Sundkvist små enkla, men avgörande viktiga, kommentarer till programmet. Nutida musik kan verkligen vara kul!

Musik

The Age of Wire and String

Norrbotten Neo Konsthallen, Luleå
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!