Man med många ansikten

Han är mannen med många ansikten, massor av olika talanger och orädd för att prova något nytt. Med Benny Anderssons och Björn Ulvaeus Kristina från Duvemåla gjorde han musikalstjärnor till de nya rockstjärnorna och med singeln Guldet blev till sand toppade han svensktoppen i 110(!) veckor. Han har vunnit Guldmasken i Sverige, spelat Miss Saigon i London och gjort såväl jul som renodlade popplattor. ? Det ska bli skitkul att komma upp till Norrbotten! Jag önskade det speciellt till denna julturnén att vi skulle utöka och ge konserter högre upp. Och det brukar ju vara julstämning däruppe med snö och annat. Ni har snö va? undrar Peter Jöback. Nja, inte så mycket. För tillfället i alla fall, vad kan vi vänta oss av din julturné? ? Det är så kul att komma ut och spela på folks egna ställen, min konsert är ingen traditionell julkonsert med så mycket tomtar och jingel ... det handlar mer om tankar och känslor. Lite som min senaste julplatta som blandat nytt och gammalt. Jag vill ju att publiken ska bli upplyft, få energi och att folk ska få stressa ner. Sen berättar jag även mycket historier från min uppväxt och jag ser det mer som en konsert med jultema, säger Peter Jöback. Blir man inte trött på att sjunga samma julsånger varje år? ? Om jag gör det varje år blir det säkert skittråkigt. Och det här är nog sista gången jag gör en så stor turné, många av de här gamla jullåtarna ger mig minnen och sen blandar jag det med nyskrivet material av bland annat Mauro Scocco och Per Gessle. Jag klär ju inte ut mig till tomte och så utan försöker göra min egen grej. Du har varit väldigt mångsidig som artist. Behärskat allt från stora musikaler till poplåtar på engelska. Var tycker du att du gör dig själv mest rättvisa? ? Vet inte, faktiskt. Jag tycker om att utvecklas hela tiden och det gör man bara genom att hitta nya uttryckssätt. Jag har också en förmåga att både spela teater och sjunga pop. Sen har jag aldrig tänkt att ?om jag gör så här tycker folk om mig?. Nyckeln har varit för mig i alla fall att aldrig göra något som jag inte känt för. Varför det också har gått bra, tror jag, är för att publiken känner att det varit äkta, att jag haft behovet av att göra alla de här olika sakerna. Vad krävs då av en artist för att som du behärska att kunna flyta mellan så många olika genrer? ? Jag tycker om att vara mångsidig och tror att antingen kan man det eller så inte. Jag har ju jobbat hårt i massor av år för att behärska det också, och är mångsidig och kan bejaka många olika sidor. Från att spela teater till att sjunga som sagt. Man ska inte vara rädd för att våga prova, det känns förlegat att som tidigare generationer bara göra en sak. Min generation är van att prova, vi ändras hela tiden och det är inget dåligt med det. Ny platta på gång efter nyår. Vilken sida av Peter Jöback möter vi då? ? Jag spelar in en popplatta på svenska. Jag vill nå en större publik och tänker koncentrera mig på Norden i första hand, och då förstår inte alla engelska lika bra. Vi har redan börjat välja ut låtar till plattan och främst har jag valt att jobba med folk jag tidigare jobbat med och som jag känner vet vem jag är, vad jag gillar och så vidare. På så sätt blir det personligt att göra låtarna, även om jag inte alltid själv skrivit texterna. Vad är egentligen skillnaden mellan att sjunga musikal på Royal Albert Hall, från att sjunga julsånger i Pontushallen i Luleå? ? Inte så stor egentligen. I London är det på engelska men målet är ju samma sak, att få kontakt med publiken och känna att man bli ett med dem. Vilket är roligast, ärligt nu? ? När man gör konserter utomlands har det ju oftast varit att man gästat någon annans produktion. Här gör jag ju min egen grej och det är en mycket större utmaning. Att sitta inför 1.000 personer i publiken och undra ?Hur ska det här gå??.