"Man kommer nära våld utan att delta"

Utsatta lägen och hög puls. Det gillar vi, åtminstone i fiktionens värld. Två män som fascineras av genren lite mer än gemene man är den kände filmexperten Orvar Säfström och skräckexperten Jonas Danielsson. För några år sedan skrev Jonas Danielsson en avhandling vid Umeå universitet som handlade om kärleken till skräckfilm. En tes som Danielsson lade fram var att skräckgenren ger en ärligare bild av samhället än till exempel lättsamma filmer med Julia Roberts. Därför att skräckfilmen visar upp samhällets mörkare sidor. - I skräckfilmen kommer man närmare det våld som trots allt finns i samhället utan att behöva vara delaktig, säger Jonas Danielsson. Testar gränser
I skrämmande filmer är våldet ofta orealistiskt och förhöjt. Att se de här filmerna är ett sätt att testa gränserna, att se hur mycket man faktiskt pallar med. - Då är det många som hittar sin gräns och märker att de tycker att något är förjävligt, säger Jonas Danielsson. Orvar Säfström förklarar att skräckfilmer handlar om att känna en skillnad mellan otrygghet och trygghet för att kunna konstatera att man faktiskt har det rätt bra. Men han vill skilja åt skräckfilmen och subgenren splatter (som fokuserar mer på överdrivna blodeffekter). - När det gäller splatterfilmen och den visuella skräcken är det mer en rit som inte lämnar något över till fantasin, den gottar sig också i detaljer. Splatterfilmen har i den bemärkelsen mycket gemensamt med porrfilmen, säger Orvar Säfström. Parodierade ikoner
Jonas Danielsson förklarar att de klassiska figurerna Dracula, Frankensteins monster och Mumien är daterade. Att försöka framkalla en känsla av skräck med hjälp av dem är svårt eftersom de parodierats flera gånger om. Han förklarar att det är delvis därför som nutida filmskapare har sökt sig till 1970-talsestetiken för att hitta den råa känsla som förmedlades i filmer som Motorsågsmassakern. - Till exempel Rob Zombies filmer utspelar sig, och ser ut som, sent 1970-tal. Han vill åt den råa känslan i stället för splatterestetiken, säger han. Nu försöker bolaget Platinum Dunes uppdatera både Fredagen den 13:e (premiär i kväll) och Terror på Elm Street. Förhoppningen från bolaget är förmodligen att inleda en ny skräckfilmsvåg som utforskar 1980-talsestetiken där sjävla grundikonerna var främst två figurer, Jason Vorhees (Fredagen den 13:e) och Freddy Krueger (Terror på Elm Street). - Det är egentligen rätt tråkigt att filmbolagen hela tiden söker sig bakåt. Det finns så många bra manus därute som skulle behöva filmas, säger Jonas Danielsson.

"Man kommer nära våld utan att delta"

En dag som denna, fredagen den 13e, är en passande dag att reflektera över varför vi tycker om skrämmande filmer. Kuriren har pratat med experterna Orvar Säfström och Jonas Danielsson.