"Man har sällan tråkigt i Ryssland"

Stora fotografier monterade i ståtliga ramar som berättar om livet i norra Ryssland. Dit har han återvänt regelbundet sedan början av 1990-talet, då han tillsammans med några kollegor på Radio Norrbotten företog sin allra första "Vita havsexpedition". - Intresset för Ryssland startade nog redan med Dostojevskij och upplevelser under ungdomsåren här i Kiruna, där jag är född och uppvuxen, säger Kenneth Mikko, som fått möjlighet att genomföra sin utställning med hjälp av "ett jättebra stipendium" från Konstnärsnämnden. - Jag ser utställningen som en sammanfattning av flera års arbete och därmed också som en bas för fortsättningen. Nu kan jag gå vidare med nya projekt. Fotoböcker
En del av bilderna har han hämtat från sin senaste bok Ögonblick i Archangelsk och Nenets (2007). Några år tidigare gav han ut På motorcykel genom Komi, där han i bild och text berättade om människor och landskap i Europas nordöstra hörn. Boken fick mig att tänka både på Che Guevaras motorcykelresa genom Latinamerika i början av 1950-talet och på den betydligt senare fiktiva romanen Zen och konsten att sköta en motorcykel där amerikanen Robert M Pirsig ägnade sig åt filosofiskt funderande kring färdsättet. Själv tänkte Kenneth Mikko på svensken Per Emil Brusewitz som arbetade på det Svenska generalkonsulatet i Moskva under revolutionsåren och som 1922 begav sig ut på en lång och äventyrlig motorcykelexpedition i den nya Sovjetstaten och senare skrev en bok. För liksom Brusewitz har Kenneth Mikko färdats genom ett samhälle i stark förändring och i utställningskatalogen berättar han om en bekant i Archangelsk som sa att hans bilder visar upp något som är på väg att försvinna. - Hon menade att sovjetsamhället i hög grad levde kvar i Rysslands nordligaste provins på 1990-talet. Men sedan dess har kapitalismen och marknadsekonomin förändrat både folks liv och gatubilden. Konsumtionen ökar och mina vänner renoverar kök och badrum och köper tvättmaskiner. De har fått det bättre ekonomiskt, men ute i byarna har det inte hänt lika mycket. Där är fortfarande arbetslösheten hög och de sociala problemen stora, säger Kenneth Mikko. Tidskrift
Vid sidan av arbetet med många projekt inom det kulturella området gav Kenneth Mikko också under några år ut tidskriften N66 - Kultur i Barentsregionen där han själv tillsammans med skribenter från hela Barentsregionen skrev om allt från populärkultur till vetenskap och samhälle. N 66 gick i graven 2003, men fortsatte under en tid som nätpublikation. - I det långa loppet var det ekonomin som satte stopp. Ska man använda sig av bra skribenter och fotografer behöver man större resurser, så är det bara. Numera händer det att Kenneth Mikko, som bland annat prisats med den finska Pro arte lapponia-medaljen för sitt arbete inom Barentsregionen, får betalt i Ryssland för att medverka på seminarier och i andra sammanhang. Tiderna förändras
- Så var det inte tidigare, då fanns det aldrig några pengar i Ryssland. Den nuvarande ryska finansministern kommer från Archangelsk och nyligen har man till exempel rustat upp deras dramatiska teater, så tiderna har förändrats. Genom åren har det blivit många bilder och svårigheterna var stora inför urvalet till den retrospektiva utställningen RUSFOTO, som innehåller fotografier tagna mellan 1993 och 2005. - Jag har utgått från en ganska lös tematik som tar fasta på något jag hörde en rysk jazzmusiker säga en gång. Han liknade Ryssland vid en ros på en soptipp och jag håller med honom. Där finns så mycket som överraskar mig, ibland uppstår det nästan något som skulle kunna liknas vid performance mitt i vardagen. Som den där gången på busstorget i Murmansk när en hund plötsligt började hoppa omkring, till synes helt vild, intill alla människor som stod och väntade på sina bussar. Förklaringen fick Kenneth Mikko när han vände blicken mot tidningskiosken. Där satt en kvinna och slängde ut jordnötter till hunden. Eller som den där kolonnen av kvinnor som gick och bar varsin vattenhink över järnvägsbron i Kotlas. Kenneth Mikko tog bilden innan han förstod vart de var på väg - till den nybyggda kyrkan vid Dvinaflodens strand där de skulle hämta upp välsignat vatten. - Man har sällan tråkigt i Ryssland. Jag har sett det som min uppgift att berätta om den här världen jag mött, men jag är inte bara intresserad av det dokumentära utan också av det magiska och udda. Som fotograf gillar jag gränslandet mellan realism och magi, det fascinerar mig. Det intresset går nog igen i det mesta jag fotograferar.

"Man har sällan tråkigt i Ryssland"

För fotografen och journalisten Kenneth Mikko finns det alltid anledningar att återvända till Archangelsk och Kolahalvön. Just nu visar han sin första separatutställning i Kiruna stadshus.