Det är som det vore en överraskning som överlämnats när litteraturvetaren och kritikern Nina Björk utifrån sina egna upplevelser och sin forskning i Dagens Nyheter uppmärksammar vilken klämd situation många föräldrar har. Men i den svenska barn- och bilderboken har flera författare ställt frågan länge. <br>Dessutom har man i klassisk svensk 1970-tals tradition försökt göra det utifrån ett barnperspektiv. Ofta har det blivit tvetydigt, liksom ett slags bikt från de vuxna: Vi ser hur det blivit, men kan inte göra så mycket åt det. Förlåt barn! Men på lördag gör vi nåt kul. Pija Lindenbaums senaste bilderbok När Åkes mamma glömde bort är en av dem.<br>Åke är en liten kille som bor ensam med sin mamma. Med datorn vid sängen och mobiltelefonen i högsta hugg sköter hon hem, (blommorna dör på fönsterbänken), barn och jobb. En dag går det inte längre. Hon blir knäpp. I Åkes ögon förvandlad till en rosa drake, och sexåringen får bli mamma till sin mamma.<br>?? Kom nu så går vi, säjer Åke och tar mamma i handen. Den är lite skrovlig. Men det är ju i alla fall hans mamma.?<br>Hela morgonen och på väg till doktorn, dit Åke snabbt inser att han måste ta henne, agerar hon helt irrationellt men kanske skönt utlevande efter all tid av självkontroll. Hon skrämmer barn, äter insekter, trampar på mobiltelefonen ... Åke bär hennes handväska, det yttersta tecknet för ?mamman? utmärkt gestaltat av Tove Jansson för länge sedan, för hon kan ju inte längre varken ta hand om vare sig själv, Åke eller väskan.<br>Av samhället, doktorn, finns dock ingen hjälp att få men tack och lov för mormor. Turligt nog bor hon i närheten. Där sover mamma en stund och Åke äter. När de sedan fortsätter promenaden hem bär mamma återigen sin väska och sin son. Vi förstår att det kanske ordnar sig.<br>Nästa morgon är mamma mycket riktigt sig själv (på nattygsbordet ligger i stället en bok) och dessutom tar hon en dag ledigt.<br>Förmodligen speglar Pija Lindenbaum väldigt väl vad många barn och föräldrar känner och är med om. <br>Pressade till sin yttersta gräns, utan att veta hur de ska göra för att ordna sitt liv blir mammor och pappor ett slags fräsande drakar och dysfunktionella. I motsats till förlaget tycker jag inte att den historien är ett ?makalöst roligt bilderboksäventyr?. Men där Lindenbaum drar till med en ledig dag som tröst går Björk längre. <br>Hon vill göra de moderna Hans och Greta-sagorna, som barnlitteraturen är full av, och berättelserna om de helt vanliga knegande föräldrarna som inte hinner obegripliga för framtida läsare.<br>