Nu presenteras hennes verk för första gången stort i en utställning på Moderna museet.
Medan den utmattade konstnären själv stannat hemma, i svår migrän, premiärvisas hennes utställning inför fler personer än Robert Rauschenbergs tidigare i vår. Hans verk är konsthistoria, hennes ett blödande nu. Mamma Andersson, som blivit hennes internationella artistnamn och även titel på den här utställningen, är också den svenska konstnär som fått mest uppmärksamhet utomlands någonsin, tror museichefen Lars Nittve.
Och kanske är det så.
Sitt stora genombrott fick hon på Venedigbiennalen 2003. Till Moderna museet har målningarna flugits från Los Angeles, New York och London. Utställningen spänner över ett 50-tal verk gjorda över tio års tid. De allra senaste visades på David Zwirner Gallery i New York för ett år sedan. Gigantiska Rooms under influence, som köptes av Museum of Modern Art, MoMa, i New York, är kanske också det av hennes verk som mest pekar mot framtiden.
Trampade på duken
Ett gulnande landskap övergår i ett scenografiskt rum, som i sin tur övergår i en avskrapad spegelbild av samma rum. Karin Mamma Andersson trampade på den färdiga målningen för att få fram det uttryck hon ville, berättar kurator Ann-Sofi Noring.
- Viktigare än själva motivet har alltid varit måleriet i sig, hur det flödar, hur det tunnas ut. I de senaste målningarna blir färgen nästan lika tunn som akvarell. Kanske går hon åt ett mer abstrakt uttryck nu? Låt oss se.
Gröna växter pryder en av utställningssalarna, som att svära i kyrkan på ett konventionellt modernt konstmuseum. Senaste det skedde på Moderna var på den stora Matisseutställningen.
- Karin jobbade här som vakt då och bestämde att om hon någon gång skulle ställa ut här skulle det vara med växter.
Svarta graffitimoln
Hennes måleri är både omedelbart och komplext, förförande vackert men också ångestladdat, drömskt, med svarta moln, ditsprayade med graffitiburkar.
Även om Karin Mamma Andersson för tre år sedan deklarerade att hon för alltid gjort slut med den norrländska hembygdens björkar återkommer de i målningarna på Moderna.
"Jag avskyr björkar" förklarar dramatikern Lars Norén vars ateljésamtal med konstnären återges i katalogen. Valet att bjuda in just Lars Norén var hennes eget, och säger också något om den svärta som finns i hennes bilder, en svärta som hon samtidigt försöker hålla ifrån sig.
Ofta utgår hon från andras bilder. Hon samplar som musikerna, men alltid med ett djupt personligt tilltal. Utgångspunkten kan vara en bild på en stel, baltisk biblioteksinteriör, rippad från en turistbroschyr. Utifrån det baltiska biblioteksrummet har hon gjort målningen Rörd av gudarna där biblioteksbesökarna är anonyma statister medan figurerna i mattan däremot träder in som levande påminnelser om liv och galenskap. Just mattfigurerna är i sin tur hämtade från en målning av Ernst Josephson, husgud liksom Carl Fredrik Hill.
- Konsthistorikerna kan gå på skattjakt, men det är inte nödvändigt. Jag hoppas besökarna upptäcker hur mångfacetterad hon är, att hon är både mycket lättare och svårare än vad man tror. Man kan fastna vid så många olika nivåer i hennes målningar, säger Ann-Sofi Noring.