Mäktiga musikaliska urladdningar

Norrbottens Kammarorkester Dirigent: Petter Sundkvist Solister: Miriam Treichl och Mats Persson Verk av Mozart och Sjostakovitj Musikhögskolans aula i Piteå Kvällens konsert, och de påföljande tre, är en hyllning till den ryske kompositören Dmitrij Sjostakovitj. Det är nämligen 100 år sedan han föddes. Eftersom det är 250 år sedan Wolfgang Amadeus Mozart föddes, så passar det ju utmärkt att även han är representerad i programmet. Kvällen inleddes med just Mozart och hans Divertimento i D-dur, som han skrev vid 16 års ålder inför sin tredje turné till Italien tillsammans med pappa Leopold. Det är ett lättlyssnat stycke i tre satser som Petter Sundkvist och orkestern framförde på ett vitalt och luftigt sätt. Efter den lättsamma inledningen var det dags för mer dramatiska tongångar i form av Sjostakovitj Kammarsymfoni, som inte är en symfoni i egentlig mening, utan en bearbetning för orkester av Sjostakovitj Kvartett nr 8. De fem satserna spelas i en följd utan paus. Sjostakovitj skrev stycket 1960, efter ett besök i Dresden, som då fortfarande låg i ruiner efter kriget. Besöket satte igång starka känslor hos honom och han komponerade hela kvartetten på tre dagar och tillägnade den krigets och fascismens offer. Kammarsymfonin bjuder på stor dramatik, sorgsenhet och starka känsloyttringar som knappast lämnar någon lyssnare oberörd. Petter Sundkvist dirigerade med full inlevelse och lyckades tillsammans med orkestern få fram de starka känslor som Sjostakovitj förmodligen ville förmedla. Konsertmästaren Sten-Johan Sundings entoniga dramatiskt lågmälda fiolstämma utgjorde en stark kontrast till den övriga orkesterns känslourladdningar. Mäktigt är ordet. Efter pausen var det dags för kvällens solister att göra entré, och tillsammans med orkestern framföra Sjostakovitj märkliga och känslostarka Symfoni nr 14. Den tillägnades Benjamin Britten och dess 11 satser består av tonsatta dikter av Lorca, Apollinaire, Küchelbecker och Rilke. Eviga teman som kärleken och döden utgör motivvalet. Sjostakovitj hade nyligen genomlidit sin första hjärtinfarkt med nummer två på lur bakom hörnet. Kvällens solister imponerade stort med sina fantastiska röster som gjorde denna dramatiska symfoni och dito dikttexter full rättvisa. Både Mats Persson och Miriam Treichl är starka scenpersonligheter och de hade ett lysande samarbete med orkestern och dirigenten i denna symfoni som kräver en hel del av sina sångare och musiker. Här spelade de två slagverkarna en betydelsefull roll och hela symfonin är full av överraskningar och snirkliga passager. Utan att förringa de övriga musikerna måste jag särskilt berömma de kärva inslagen med cello, bas och viola, vars toner skapade en mörk och ibland lite skrämmande stämning tillsammans med de bägge solisterna. Den avslutande dikten och satsen Conclusion, där båda solisterna sjöng kändes som en bra avslutning med sitt överraskande slut. Publiken i den inte helt fyllda aulan visade sin stora uppskattning i form av starka applåder. Inte särskilt konstigt eftersom det här var en med beröm godkänd musikafton av alla medverkande.

Mäktiga musikaliska urladdningar

"En med beröm godkänd musikafton av alla medverkande." Så skriver Norrbottens-Kurirens recensent Micke Forsberg som varit på konsert med Norrbottens kammarorkester i Piteå.