Magiskt och alldeles underbart

K. Beskrivningen av en kamp Musik: Jan Sandström Libretto: Josef Kroutvor och David Radok baserat på Kafkas egna texter Regi: David Radok Dirigent: Ingar Bergby Scenografi: Lars-Åke Thessman Ljus: Torkel Blomkvist Kostym: Katarina Hollá Medverkande: Mats Persson, Katarina Giotas, Pia Svorono, Linda Tuvås, Kristina Hansson, Mats Almgren, Markus Schwartz, Mattias Ermedahl, Ingemar Anderson, Iwar Berqwist, Sten Pernmyr, Peter Loguin, Helena Mering, Linda Räftegård, GöteborgsOperans kör och orkester GöteborgsOperan Populärt har författaren Franz Kafka bevarats till eftervärlden som killen som inte heller hade det så roligt, ett budskap som lanseras på t-tröjor med fotografi föreställande en allvarlig ung författare. I skrivande stund får jag drygt en och en halv miljon träffar när jag söker efter Franz Kafka på Google och enligt uppgift lär det ska finnas inte mindre än 16.000 titlar i ämnet Kafka. Kring Franz Kafka, tysktalande Pragbo född 1883 och död i tuberkulos 41 år senare, har det vuxit upp en hel labyrint av tolkningsmodeller, var och en hävdande sin särskilda sanning och riktighet. Intresset håller i sig. Denna höst sätter Folkteatern i Göteborg upp hans Processen som musikal, teater Galeasen i Stockholm tar sig an den unge Kafka och i Köpenhamn har Processen blivit opera. Även GöteborgsOperan satsar på en opera om Kafka i sitt vackra hus nere i hamnen, ett besöksmål i sig. Nu finns det ytterligare anledningar att ta sig dit. En nyskriven svensk opera tillhör inte det vanliga och för andra gången i GöteborgsOperans historia har uppdraget gått till tonsättaren och musikprofessorn Jan Sandström i Luleå. En av rollerna sjungs dessutom av Katarina Giotas från Ängesbyn. För regi och libretto ansvarar David Radok, sedan många år tillbaka operans försteregissör, som skrivit i nära samarbete med konsthistorikern, poeten och författaren Josef Kroutvor från Prag. Radok och Kroutvor har utgått från Kafkas egna texter. Brev, dagböcker, noveller, romaner och litterära fragment, liksom arbetsrapporter från det försäkringsbolag där Franz Kafka arbetade har behandlats fritt, som ett collage där adressaten, tempus och det ursprungliga sammanhanget ofta har förändrats. Titeln ? Beskrivningen av en kamp ? är hämtad från en av Kafkas tidiga berättelser som utspelar sig i verklighetens Prag och ger en fingervisning om hur han upplevde och kände för sin stad. I handlingens mitt står K, Franz Kafka, en människa som rör sig i staden myller, arbetar på försäkringsbolag på dagarna, festar på kvällarna och funderar kring de stora frågorna om nätterna. En ganska normal tillvaro för en sökande själ, dessutom ung. Absolut ingen dysterkvist, pilsnern är god och kvinnorna intressanta. På fritiden idrottade verklighetens Kafka och odlade sin trädgård. I operan spelar han tennis. Få författare har fått sina liv så starkt sammankopplade till sina verk som Franz Kafka. Kanske beror det på att det är eftervärlden som läst och tolkat Kafka. När han dog hade han nått en viss berömmelse som novellist hemma i Prag, men på dödsbädden gav han sin vän Max Brod uppdraget att bränna allt han skrivit. Tack och lov följde inte Brod kompisens sista önskan, utan räddade under svåra samvetskval ett stort författarskap undan glömskan. Radok och Kroutvor har tagit fasta på vad de kallar ?den magiska sakligheten? i Kafkas litterära värld och resultatet är enastående. Kafka blir plötsligt en person av kött och blod, inte tyngd av analyser vare sig av författaren eller personen, vilket öppnar för en berättelse som faller tillbaka på vem som helst. Kafkas funderingar och kval blir våra egna och hans betraktande av det ?normala? framstår i all sin absurda humor. Samma magiska saklighet och samma lekfullhet finns i Jan Sandströms musik. När han skrev Macbeth II för GöteborgsOperan lånade han från Verdi. Denna gång plockar han in citat från klezmer, lite Dollarprinsessan ? på mångas läppar vid förra sekelskiftet ? och argentinsk tango. Ändå är det ?absolute Sandström?, få nutida tonsättare har en sådan ödmjuk hållning gentemot den mänskliga röstens tillkortakommanden, en inställning som placerar honom nära Puccini. Inte en enda gång tycks sångarna ställas inför det obekväma och konstlade som så ofta uppträder i opera, här talar text, musik och gestaltning med och till varandra i en häpnadsväckande enhet. Jan Sandströms musik är rik, oändlig. Rösterna är ofta utan vibrato, något som skapar närhet och naturalism, de sångliga partierna är textorienterade och med sparsmakat ackompanjemang. Vackra melodiska slingor blandas med ljud från skrivmaskiner, från Kafkas sökande käpp, TBC-rosslingar och skorptuggande. Det enda problemet är att jag ibland sitter och önskar mig att få höra mer av denna vackra musik, att den skulle få explodera, få vara i en liten evighet. Men förmodligen skulle denna önskan riskera att kullkasta den gjutna helhet som nu presenteras. Mezzosopranen Katarina Giotas sjunger rollen som Amschel, K:s skuggfigur. Barytonen Mats Persson gör K och alla sångarna, sammanlagt elva plus en dansare och stor kör, får här goda möjligheter att arbeta med både röster och gestaltning, något de gör med energi och stark närvaro. Som extra krydda tar också några av orkestermusikerna plats på scen med gott resultat. K. Beskrivningen av en kamp inramas av scenografen Las-Åke Thessmans imponerande scenbygge som tar fasta på Prags kubistiska arkitektur, på kullerstensgatorna där spårvagnsnätet tecknar sina kartor och på sprakande elledningar i skyn. Gigantiska huskroppar tornar upp på scenen, betraktas olika beroende på var i salongen man sitter. Förstenade och statiska vid första anblicken, rymmer de en hel värld. Förvandlas ofta, blir liv och rörelse och fantasi. Bara scenografin är värd en resa, om man säger så. Musiken som tröst än en gång, drömmen som verklighet och verkligheten som dröm. En upplevelse är det och en på samma gång mycket konkret och drömsk opera, lätt att ta till sig. Och efterklangen är lång och alldeles underbar.

Magiskt och alldeles underbart

Norrbottens-Kurirens kulturredaktör Marianne Söderberg är imponerad av Jan Sandströms nya opera K - en beskrivning av en kamp som just nu spelas i Göteborg. "Det handlar om en föreställning väl värd en resa", skriver Marianne Söderberg.