Magiskt berättande av Rushdie

Här passerar all världens ikoner revy, från den förskräckliga Vlad, spetsarfursten till alla tiders maktideolog Nicolo Machiavelli. Varje roll spelar också andra roller, hela världen är en spegelsal där gamla och nya berättelser blandas till ett yrslande kalejdoskop. Ramen är också dubbel, delad mellan den indiske storfursten Akbars Sikri och 1500-talets Florens. Berättelsen hoppar mellan dessa två metropoler med hjälp av sagoberättaren Mogor dell´Amore, en rågblond yngling som kommer till mogulens hov och säger sig vara sändebud från Englands stora drottning Elisabeth. I själva verket har han stulit ett diplomatiskt dokument om ökad handel och utbyte från en beryktad kapten och brukat det som dyrk till det sagolika hovet runt Akbar. Han är en sådan som förvänder synen på folk med både sitt handlag och sina ord. Mogulen, eller kejsaren, har visserligen allsmakten i sin hand, men är också svag för poesi, bildning och ovanligt fräcka historier. Han dräper gärna fiender för egen hand, men lyssnar lika gärna till en bra berättelse, och sörjer varje gång har råkar döda en filosof eller poet i hastigt mod. Nu säger Mogor sig vara avkomma till en äkta prinsessa, ett namn som kejsaren aldrig hört, men eftersom den kejserliga familjen inte är någon vanlig kärnfamilj krävs åtskilliga efterforskningar bland de äldre kvinnorna i släktens förra led för att utreda frågan. Mogor är förstås en del av de fantastiska historier han nu förnöjer kejsaren med, och hoppar som en magisk hind mellan Florens och den skimrande orientalismen längre österut. Särskilt enkel att relatera är denna romanhandling inte, men största utrymmet får prinsessan och tre ynglingar från Florens. Sagoberättandet är precis som det ska vara, det tar andan ur läsaren. Den eftertänksamma moralen och klokorden får oftast uttalas av Akbar själv. Han är Gud av gott och ont, visdom och grymhet i ett, det högsta och det lägsta. Det enda han inte rår över är vattnet, det som bär alla civilisationer och därmed fäller dem, i dessa heta regioner. Vilket han vet och vilket bekräftas när vattnet i sjön en dag försvinner och hans rike blir till stoft. Allting stämmer träff i Rushdies roman, nu och då, kristet och muslimskt, hinsides och härstädes. Historien är en virvel som motstår ordningens frestelse och där kejsarens visdomsord oavbrutet upprepas: "Människosläktets förbannelse är inte att vi är så olika varandra utan att vi är så lika". Sensualismen i den renässans som formuleras av en indisk allhärskare svarar mot glansen från Mediceerna i Florens, öst och väst kan byta plats. Förtrollerskan från Florens är därför en berättelse om hur världen skulle kunna vara, om den verkligen vore den bästa tänkbara.

Magiskt berättande av Rushdie

Förtrollerskan från Florens liknar en snabbspolad nutidsversion av Tusen och en natt. Salman Rushdie förser sig med hela katalogen av möjliga dubbelläsningar i tid, rum och lärdom.