Magisk debut

Det kanske inte säger så mycket om en sträckläser en serieroman. Men Klara Wikstens debut är på 430 sidor och liknar ändock mer en roman än en serie med den kvadratdecimeter stora rutan på varje sida.

Utdrag ur debutboken Dagarna.

Utdrag ur debutboken Dagarna.

Foto: Klara Wiksten

Kultur och Nöje2013-01-19 09:29

Och det jag vill säga med den här sträckläsningen, är ju såklart att detta fångar mig så till den grad att jag alltså varken kan eller vill lägga ifrån mig boken. Jag skrattar högt, jag förvånas över den genialiska enkelheten och jag förundras över hur pricksäkert och även målande den här formen faktiskt kan vara. Hur en så simpel teckning kan säga.... allt!

I Dagarna (2011-2012 samlade serier) får en följa Klara från fredagen den 4 februari 2011 till tisdagen den trettonde november 2012. I det som närmast liknar en dagbok får vi se henne lyxa till frukostmackan med ruccola, gråta till Savage garden (hahaha), våndas över Jobbtorg och kanske framför allt hur hon faktiskt inte tycker att det är värt att stiga upp på morgonen, ens gå ut och hur ont allting gör. 

Och även om det (prisa Gud eller vem det nu är!) tycks nästan välla fram grymma serietecknare som i svartvit, lite spartansk stil tar upp det ena ämnet viktigare än det andra, så gör Klara Wiksten faktiskt något annat. Visst, de allra flesta vänder sig till sin egen navel. Men aldrig riktigt lika utelämnande som denna konstskoleutbildade 32-åring från Stockholm. Hon säger själv att hon ”jobbar aktivt för att vara så ärlig som möjligt”, vilket känns och vilket hon gör utan att det varken blir för internt eller för ja, kladdigt.    

Jag anser att det är en konst och en bragd att så snyggt – och extremt underhållande – kunna berätta om ”Sveriges totalt misslyckade psykiatri”, utan att egentligen aldrig uttala det (ja, förutom i en mening mot slutet då). Vidare är det också en konst – och en bragd – att bjuda på sig själv på det viset Klara Wiksten gör. Alltså inte bjuda på i det där Pernilla Wahlgren-avseendet. Ni vet, åh-jag-visar-på-min-blogg-att-jag-minsann-också-äter-godis-OCH-låter-barnen-somna-i-soffan-UTAN-att-ha-borstat-tänderna-tramset. Utan mer som att en klär av sig naken och låter ens navel bli till allmän beskådning. Med fläsk, ludd, generande hårväxt och allt annat vi vanligtvis skalar bort.

Ett både finurligt och vackert mästerverk.

SERIE
Dagarna
Författare: Klara Wiksten
Förlag: Nilleditions
Betyg: 5

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!