Svensk folkton möter japanska klanger och afroamerikanskt jazzsväng när länsstorbandet gör gemensam sak med mästartrion Träd av ljus, bestående av folkmusiksångerskan Lena Willemark, japanska kotospelaren Karin Nakagawa och kontrabasisten och kompositören Anders Jormin.
Under konsertens första del dirigerar Jormin storbandet i en serie egenkomponerade, lika mångfacetterade som vemodigt lyriska tonporträtt av svenska miljöer, som slaggstenshyttor, ödetorp, utmarksängar , kronohemman och fyrplatser – där han på ett fascinerande sätt hushåller med storbandets klangresurser genom allt från intrikat lyriska, flöjt- och klarinettdominerade partier till brokig fäbodjazz och dundrande storbandsgung, kvalitetssäkrat genom solisträvar som Robert ”brötologie doktor” Nordmark på tenorsax och Dan ”Skurholmens Gillespie” Johansson med sitt ymningt stjärnstoftströsslande flygelhorn.
I andra halvlek, då Jormin lämnat dirigentpulten och greppat sin kontrabas, gör trions två övriga medlemmar entré. Ur sin 25-strängade orkesterkoto utvinner mästaren Karin Nakagawa en myriad av klanger vilka lekande lätt sammantvinnas med Willemarks källvattenklara, enastående töjbara röst, klangmässigt bottnande i den säregna älvdalskan.
Som en Monica Zetterlund med folktonsdaller i botten forsränner sig Willemark oförväget genom tonsättningar av lyriska alster av danske poeten Søren Ulrik Thomsen och av två nobelpristagare - Pär Lagerkvists ”En gång ska du vara en av dem som levat för längesen” och Tomas Tranströmer ”Vädertavla” som inleds med de i denna tid passande orden ”oktoberhavet blänker kallt med sin ryggfena av hägringar”, och innan kvällen är slut hinner hon med sin fiol ta oss med på en magiskt melankolisk, kvillrande färd genom den älvdalska folktonvärld där hon alltjämt har sitt musikaliska basläger. Strålande.