Lyssnarens guide till den nya musiken

Norrbotten NEO bjuder in till kammarkonsert. Programmet heter Q - som i kvinna, eftersom alla kompositörerna i programmet är kvinnor. I introduktionen försäkras dock att musiken är vald utifrån kvalitet och inte som ett genderpolitiskt statement - det bara råkar vara så att många av de bästa nutida kompositörerna är kvinnor. Resonemanget blir motsägelsefullt - varför då framhålla kompositörernas kön i programrubriken? Varför inte kalla det till exempel Q - som i kvalitet? Men, till musiken för kvällen; det är modern musik som för den ovane kan vara svår att ta till sig. Men det är abslout inte så svårt som man kan tro. Man behöver inte vara "proffs-lyssnare" för att urskilja och uppleva en fantastisk skönhet. Piano, violin och klarinett inleder med Rebecca Saunders The Under-side of Green. Violinen och klarinetten ljuder i ödsliga glissandon. Pianot stör och stökar med frustrerade nedslag på tangenter och pedaler. Varje instrument tycks så ensamt. Mot slutet möts instrumenten i en desperat omfamning som plötsligt avbryts av en meloddramatisk smäll när pianolocket slås igen. Kaija Saariaho, skrev 1991 baletten Maa för Finlands Nationalopera. Sektion 3 ur baletten, för violin och elektronik, för oss ut i naturen där vi hör vind, fågelkvitter, prasslande löv, havsvågor och en viskande röst. Violinen förstärker och färgar naturljuden med långa, glidande toner, blandat med plötsliga pizzicaton. Det är otroligt vackert och rogivande. I Madeleine Isakssons Rum spelar inledningsvis cello, slagverk och klarinett i olika tempi och olika stil, oberoende av varandra. I den allmänna röran kommer flöjten in och lyfter fram en ton som blir gemensam, som alla fyra kan börja kommunicera genom. Instrumentens olika karaktärer lever kvar, men ett samspel och en harmoni kan skönjas. Det väcker tankar om hur vi människor, genom att försöka lyssna till de gemensamma tonerna, kan lära oss att mötas trots olika rytm, stil och språk. Konserten avslutas med Serenatas av Kaija Saariaho. Den sistnämnda har uttryckt en önskan att verket skulle spelas med samma attityd som när man spelar för sin älskare. Norbotten NEO gör det! Och inte bara i det avslutande stycket utan i hela konserten. De introduktioner man ger till varje stycke vittnar om en stark vilja att nå publiken. Med bilder och kodord vill man hjälpa publiken att ta till sig musiken. De spelar både för sig själva och för oss, vilket ger en mycket fin konsertupplevelse.

Lyssnarens guide till den nya musiken

Norrbotten NEO spelar både för sig själva och för oss, vilket ger en mycket fin konsertupplevelse.