När man ska karaktärisera orters eller regioners utveckling i stora drag är uppgifter om befolkningsförändringar mycket talande.
Orsaker bakom sådant som ökat eller minskat invånarantal, sysselsättningens fördelning på olika sektorer och liknande variabler ger det grundläggande perspektivet i bilden av ett samhälle.
Jämför man Umeå med övriga Norrlandskommuner så framgår det klart att Umeå sticker ut tydligt och positivt senaste halvseklet.
Umeås befolkning från 1965 till nutid har ökat med drygt 90 procent, medan Sundsvalls och Luleås har ökat med knappt 15 respektive 40 procent.
Norrlands andel av Sveriges befolkning har minskat och de flesta kommuner har haft krympande invånarsiffror.
Varför har Umeå varit den klarast lysande stjärnan i Norrland? Orsaken kan främst tillskrivas tillkomsten och den ständiga expansionen av universitetet. Lyskraften från den dynamiska utvecklingen i stort har dessutom förstärkts av expansionen inom kultursektorn, inte minst genom kommunens och den offentliga sektorns satsningar på lokaler och institutioner.
Och just 2014 riktas uppmärksamheten mot kulturen mer än någonsin genom att Umeå detta år är Europeiska Unionens kulturhuvudstad, tillsammans med Riga i Lettland.
Kulturhuvudstadsåret invigdes med spektakulära evenemang på älvens is och i stans centrala delar vid månadsskiftet januari/februari. Dock hölls ett symposium på Grand Hotel i Stockholm redan 21 januari, med kulturhuvudstadsdirektören, på temat Umeå 2014 – en katalysator för lokal och regional tillväxt.
Temats andemening, kulturens roll för att stimulera ekonomisk tillväxt, har varit mycket omdiskuterat i lokala medier under året. Kan kulturen motiveras av sitt egenvärde eller är det bieffekter som kan räknas i ekonomiska termer som är dess egentliga värde? Genom det fokus kulturhuvudstadsåret fått i Umeå har frågan blivit brännande.
De fria kulturutövarna har känt sig förfördelade och påpekat att satsningarna mest har gått till den institutionsbundna kulturen. Somliga har gått så långt att de påstått att kulturhuvudstadsåret har ”kidnappat” Umeå.
Vidare har det uttryckts farhågor för att driftkostnader och hyra runt det nya kulturhuset Väven, som invigs i slutet av november, ska sluka allt framtida stöd.
I övriga Norrlandsstäder har den lokala umediskussionen uppmärksammats endast delvis, den har främst varit en intern umeaffär.
Massmedia i övriga Norrlandsstäder har erkänt Umeås framgångar, beklagat att egna städer inte haft samma utveckling och uppmanat ledande politiker att ta del av Umeås framgångskoncept.
Konkurrens mellan Norrlandsstäder är inget nytt i historien. Generellt har det handlat om att städerna haft stora likheter. De har producerat och skeppat ut i stort sett samma produkter och även efterfrågan har varit gemensam. Städerna har inte kompletterat varandra utan snarare för omvärlden varit utbytbara. Man lockas nästan tillämpa uttrycket ”den enes död den andres bröd”.
Under 1900-talet har konkurrensen ofta handlat om lokalisering av statliga myndigheter och utbildningsinstitutioner.
Gamla motsättningar men nya motiv har styrt mycket av argumentationen senaste årtiondet kring möjligheten att i Norrland bilda storregioner. Sundsvall och Umeå har munhuggits om epitetet ”Norrlands huvudstad”. Förhållandena mellan Luleå och Umeå har benämnts ”städerna krig”.
När Umeå på 1950-talet tog de första avgörande stegen mot att bli Norrlands ledande utbildningsstad, då var de övriga Norrlandstäderna överlag inriktade på att slå vakt om sina industrier.
Umeå fick högskolestatus nära 20 år före Luleå och Sundsvall, det försprånget blev avgörande för många framtida statliga lokaliseringar.
Umeå knöt också an till 1970- och 1980-talens ekonomiska och ideologiska utvecklingsmodeller före de övriga. Idealen må förkortats 4K: kunskap, konst, kreativitet, kommunikation. Eller som senare 3T: teknik, talang, tolerans.
Livsstilskonsumtion på olika områden skulle erbjudas en kreativ medelklass.
Kommuners konstruktion av en självbild kommer tydligt till uttryck i framtidsplaneringen, särskilt i den mest visionära. Umeås vision för år 2050 är att antalet invånare då ska vara 200 000.
Det är betydligt djärvare än andra Norrlandskommuners befolkningsprognoser.
Självbilden är med andra ord fylld av tillförsikt.