Lysande historieroman

Herman Schützer vet mer om kvinnans kropp än någon annan, men av hennes person förstår han slätt intet. Det första mysteriet håller honom vaken under nätter med ändlösa studier och observationer, det andra förblir honom en plåga och en lust, personifierad i hans unga hustru Nella.
Vi möter dem i Agneta Pleijels nya roman Drottningens chirurg, en skildring av liv, kvinnor och läkarvetenskap i det sena 1700-talets Stockholm. Det är en roman som trollbinder en vid en annan tid och dess likheter och skillnader mot vår egen.
Det är också en roman som i dramabelysning visar män och kvinnor, fastlåsta i ett spel de aldrig kan överskrida reglerna för. Mest intimt och samlat i det omöjliga men existerande äktenskapet mellan den blodfulla Nella och den oförstående, men välmenande Schützer.
Spännande är det också, välkomponerat. Den inledande berättelsen om det allra första kejsarsnittet i vår medicinhistoria fångar i en enda scen viktiga stämningar av en fjärran tid. En dvärgväxt kvinna blir förlöst av kungens kirurg som även hjälpt drottning Lovisa Ulrikas barn till världen, varav en blev Gustav III. Han blir den första att bruka det caesariska snittet, om vilket han läst i böckerna. Barnet lever, modern dör i komplikationer efter några dygn. Över några raska kapitel ser vi 1700-talet, dess fattigdom, stämningarna i hovets cirklar, konflikten mellan medicinare och kirurger, ett livligt samhälle som har drag av vår egen tids oro.
Den dramatiska linjen i Pleijels bok samlar sig runt vissa områden; konflikten mellan vetenskap och konungslig allsmakt, fiendskapen mellan den gamla medicinens svammel och den iakttagande kirurgins empiriska tyngd, den äktenskapliga spänningen i Schützers eget hem. Inför konungens vilja är kirurgen värnlös, samtidigt, i kraft av sin vetenskaplighet, fullständigt överlägsen. Experten och makten alltså, men inför sin egen hustrus plåga av att vandra osedd i hemmet flyr Schützer in i böckernas ensamma trygghet. En humanist, men bara inom vissa handlingar, gentemot patienterna. Och mot det svassande svamlet hos medicinaren Skragge står sig Schützer slätt.
Den stora polemik som utbryter dem emellan förlorar han, och därmed anseende, patienter, inflytande.
Runt kvinnans kropp samlas medici och chirurgi som kring ett offeraltare. Ibland för de verkliga upptäckterna, de som verkligen förändrar, andra gånger för att bekräfta sin egen upphöjelse. En ung flicka dör med en egendomlig svulst i sin buk, hon öppnas och man finner hennes döda tvilling, som förtärt henne inifrån. Först mycket sent förstår man detta egendomliga fenomen.
Pleijel lyckas förmedla den väldiga upptäckarglädjen i de blodluktande scenerna när bukar öppnas och organ penetreras, en glädje fylld av upplysning och tron på kunskapens helande makt. Männen förstår och analyserar, kvinnornas liv öppnas, men allt förstår de inte.
Med ett korthugget och drabbande språk, i dramatiskt laddade kapitel är Drottningens chirurg en lysande historisk roman. Ingen tyngande rekvisita, ingen redovisning av allmänbildning och arkivfynd, bara en koncentrerad uppmärksamhet på människan och berättelsen i 1700-talets Sverige. Fler delar följer, romanen är tänkt som första delen i en längre berättelse.