Lysande berättarkonst

Underhållande. Det blir aldrig tråkigt i Munros sällskap, menar Kurirens recensent Jan-Olov Nyström.

Underhållande. Det blir aldrig tråkigt i Munros sällskap, menar Kurirens recensent Jan-Olov Nyström.

Foto: Chad Hipolito

Kultur och Nöje2016-01-14 07:00

Alice Munros stora släktberättelse Utsikten från Castle Rock är en emigrantroman som sträcker sig från Skottland till Canada, som räcker till att brodera ut de säregna familjehistorierna och ändå har kraft nog att förmedla det allmängiltigt mänskliga.

Det är naturligtvis storartat. Den där sjungande enkelheten i hennes stil, den där förmågan att mest i förbifarten kombinera de stora sanningarna med vardagserfarenheten.

Allt handlar om familjen Laidlaws, en högst normal och brokig samling av individer som i tidigt 1800-tal färdas över Atlanten till sitt nya hemland. Skotska emigranter, men kanske med något fler skrivande individer än vanligt i längderna, Munros pappa hann faktiskt med att skriva en roman mot slutet av sitt liv, när han lagt sådana yrken som rävfarmare och gjutare bakom sig, och den äldre förfadern James Hogg var också författare och James Laidlaws brev hem från det nya landet trycktes i Blackwoods Magazine.

Munro strör in vackra, patinerade citat från denna, lite äldre historia och dess återgivare.

Vanliga människor, ganska rejäla överlag, ibland alltför disciplerade av den stränga presbyterianska läran som de förde med sig, kärva men också uttrycksfulla och motsägelsefulla. Fyra systrar lever i nybyggarhuset utan en enda spegel, sån flärd behövs rakt inte, de kan ju berätta för varandra hur de ser ut.

När fakta inte längre informerar Munro om släkten fyller hon i med fiktion. Tänkta händelser från färden över prärien, genom skogar eller genom släktled. Det blir alltid en särskild tydlighet över emigrantberättelser, det historiska ligger bakom dem och deras nuvarande skapar de själva, själva livskompositionen får spontant något litterärt över sig.

I bokens senare del närmar sig Munro sig själv, i ett slags sammankopplat novellformat. Hon skriver om fäder, om att ligga under äppelträd, om hjälpflickor och om att inte vara helt perfekt. Korta scenerier med perfekt skärpa, stort lugn och självklar författarauktoritet. Enkelt sagt den slags avrundning som gör att man tycker sig uppleva en total trygghet; så här gick det verkligen till.

Som läsare hinner man aldrig ha tråkigt i Munros sällskap. Från det tidiga 1800-talet till det tidiga 1950-talet, tiden är fylld av väsentligheter om dessa högst troliga, och samtidigt mycket märkliga människor från en gren av släkten Laidlaw från Skottland.

Litteratur

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!