Lyran gav sig in i filmmusikens värld

VÅREN OCH TIDEN kring advent och jul är ju, som bekant, körernas stora högtider. Då ges det konserter i massor runt om i vårt avlånga land, och det är ju ingenting annat än en bra tradition. Körsång lockar ett stort antal utövare av både proffs och amatörer i Sverige och är en stor folkrörelse. Sångkören Lyran, med Göran Lindgren i spetsen, har haft den goda smaken att ge sig in i filmmusikens värld tillsammans med ovan nämnda aktörer. Det är ett trevligt och välkommet initiativ, för många är de människor som har ett förhållande till film och filmmusik. Göran Lindgren dirigerade både kör och orkester med säker hand. Kvällens genomsympatiske konferencier, Jan-Ivar Johansson, guidade oss i publiken genom konserten med en rad roliga och intressanta fakta kring filmhistoria och om kvällens stycken från 1895 och framåt. KVÄLLEN INLEDDES MED den välkända Singin? in the rain ur That?s entertainment från 1952. Kul med färgglada paraplyer och frejdig sång av kören, fint uppbackad av orkestern. Tyvärr funkade inte akustiken riktigt när en stor del av kören stod nedanför scenen, men den förbättrades klart när hela kören stod på scenen. Kvällens stora överraskning bland solisterna var när Börje Ekström sjöng delar av den fina Les feuilles mortes på franska. En låt som annars starkt förknippas med Yves Montand. LULEÅ MUSIKSÄLLSKAP FICK visa upp sig på egen hand genom att spela Feather theme ur filmen Forrest Gump och Elton Johns Circle of life från Disneys tecknade film Lejonkungen. Uppgifter som de genomförde med klart godkänt resultat. Jag vill ge lite extra beröm till Johan Andrén på kontrabas och Sven-Erik Omberg på trummor som bägge bildade en stadig grund för övriga att luta sig mot. Nämnas bör också pianisten Kjell Sandberg, som stod för flyhänt och lyhört spel på flygeln. KATARINA MOLANDER SANDBERG hade många solistinsatser i kväll, bland annat i den fina låten Over the rainbow ur Trollkarlen från Oz. Ett fint låtval, men jag hade önskat att Molander Sandberg, som i grunden har en fin röst, hade vågat tänja mer på tonerna i frassluten. En låt av detta slag kräver det, annars blir det litet för uddlöst. Detsamma gäller den märkliga andrastämman som hon sjöng i slutet av den vackra The rose, där det hade räckt med att hon hade förstärkt med en unison stämma. I kvällens avslutande nummer, Don?t cry for me Argentina ur Evita, gjorde Molander Sandberg en klart godkänd soloinsats tillsammans med kören och orkestern. En stark och fin avslutning på en trevlig kväll som innehöll ett bra och brett låturval ur den rika floran av filmmusik som finns. Nämnas ska också att det bjöds på allsång i form av Säg det i toner och Aldrig på en söndag. Göran Lindgren log belåtet och verkade tycka att publiken var med på noterna.