Lyhört nedtecknat

Hon har följt diakonen Inga Pagréus i hennes arbete med hemlösa, missbrukare och prostituerade. På Plattan, Malmskillnadsgatan och kvarteren runt Klara kyrka i Stockholm. Inga Pagréus är i allra högsta grad en vän på jorden för de människor som lever i misär och som hon kommer i kontakt med, och hon berättar här om sin tro och sitt arbete. Att hon inte orkade leva utan Gud och att det var först i Klara kyrka som hon kände sig hemma och kunde vara sig själv. Hon och de andra, som arbetar i församlingen, fungerar som kockar, bank, alternativ till sociala myndigheter, lärare, tolkar och psykologer. Inga Pagréus själv är som en klok förälder, arg om hon blir utnyttjad, glad när någon tar tag i sitt liv. Varje dag besöker hon, eller någon av de många volontärer som sökt sig till Klara kyrka, Plattan med kaffevagnen. Ibland blir det gruff. Ett liv fyllt av kriminalitet för att få ihop pengar till droger skapar nervösa människor. Heroin var förr den sista drog man tog, i dag är det den första. Och missbrukarna blir allt yngre. "Vi märker sannerligen var oroshärdarna i världen finns, hur konjunkturerna svänger, hur flyktingpolitik fungerar. Människor från olika delar av världen spolas också upp hos oss." Och visst händer det att hot förekommer, men mest som en test för att se om det går att lita på den där människan med kors runt halsen, om hon är stark nog att luta sig mot. "Gud tror jag inte på. Men jag tror på dig Inga", som en kvinna skrev i ett mejl. Inga Pagréus bryr sig om, dyngnet runt. Hon hjälper kvinnor odla, sjunga, skriva och det stör henne att det bara är de etablerade poeterna som får framträda i våra kyrkor när Lisa, en av "hennes" kvinnor kan skriva: "Vi reser med trasiga paraplyer. Så nötta att himlavalvet faller in." Varenda vrå av kyrkan används till hjälpverksamheten, men det är ont om lokaler och pengar. Politikerna tycker att arbetet är viktigt, men längre än till tyckande kommer det inte. Men för Inga Pagréus och hennes vänner, "Gudsfolket", är inget mänskligt främmande. Plattan är en fantastisk resonanslåda där även de som passerar med skygglappar blir berörda. Det är i alla fall Inga Pagréus tro och hela intervjun, lyhört nedtecknad av Tideström, är en hyllning till dem som slagits ut.

Lyhört nedtecknat

Visst är det bra att ha en vän i himlen om man inte har någon på jorden. De orden, lästa vid något tillfälle, har fastnat i minnet och dyker upp vid läsningen av Inga på plattan, av journalisten och kulturarbetaren Ann-Katrin Tideström.