Redan 2008 påbörjades inspelningen av den dubbel-cd som nu äntligen föreligger i färdig form; att inspelningen tagit tid hänger delvis ihop med de speciella krav Reichs metronomiskt precisa musik ställer på sina uttolkare. Här krävs inte bara konventionell virtuositet utan också ansenliga mängder av såväl lyhördhet som uthållighet, och jag kan konstatera att NEO klarat den krävande uppgiften med brio.
Förutom det medryckande ensembleverket Double Sextet från 2008 – i mångt och mycket en summering av Steve Reichs utveckling som tonsättare –innehåller skivan sju äldre stycken som spänner över hela Reichs långa karriär och övertygande visar på att den återkommande anmärkningen mot honom - att denna upprepningens mästare också litet väl ofta tenderat att upprepa sin kompositoriska framgångsformel - är en sanning med modifikation. För även om många stilelement känns igen genom åren blir utvecklingen påtaglig när man ställer Double Sextet och andra senare alster mot de tidiga, banbrytande verken från mitten av 60-talet, Violin phase och Piano phase , där Reich utforskar sin musikaliska fasförskjutningsteknik med en monoman inriktning på puls som kan te sig närmast chockerande. I dubbelsextetten finns istället bitvis en överraskande känslosam ton, ett vemodigt anslag som kontrasterar mot de hårt formaterade ungdomsverken. I klarinettstycket Vermont counterpoint tangeras –om än på ett abstrakt vis- jazzens tonvärld, och i Cello counterpoint porlar tonerna så fritt att det hela ibland kan förefalla improviserat fastän allt är noggrant nedskrivet.
Steve Reichs sparsmakade förhållningssätt till sina musikaliska byggklossar gör att hans lättillgängliga, ljudmässigt läckra och rytmiskt kraftfulla musik aldrig tillåts bli banal. I långt mindre utsträckning än hos samtida minimalistkollegor som Philip Glass och Terry Riley flörtas det med mer konventionell upprepningsmusik som raga eller klassiska västerländska tongångar, vilket gör att Reichs musik tycks leva sitt eget liv bortom genrer och trender, samtidigt som dess inflytande kan spåras inom såväl nutida konstmusik som i bland annat techno, electronica och post-rock. 1999 förärades Reich en remix-skiva där ett antal av dåtidens dansant elektroniska storheter skrudade hans verk i nya häpnadsveckande utstyrslar; Norrbotten NEO:s möte med Steve Reich leder visserligen inte till den sortens nyskapande, men är likväl synnerligen lyckat och ytterligare en fjäder i deras redan rikt utsmyckade hatt!