Han lovar att den första akten, och därmed också Klubb Barbro i helhet, ska komma igång klockan fyra.
Förseningen stör inte. The Clash ljuder ur högtalarna och tre glada barn dansar framför scenen. Stämningen är tillbakalagd och behaglig.
Sedan dyker så, som utlovat, Lisa Levander upp och framför ett set som passar väl in med den ovan nämnda stämningen. En timme senare följer The New Man. De konstrockiga arren och Olle Nymans smekande röst drar upp publiken en aning ur den bekvämlighet vi vaggats in i, men tar oss istället till en mycket intressantare plats.
Liveakterna ger mersmak och jag tycker det är synd att fler artister inte bokats. Men jag antar att arrangörerna siktar på ett mer dansant format, då festområdet under brofästet snart stänger sina portar - bara för att åter igen öppna dem klockan åtta, och då i en betydligt klubbigare inkarnation.
Några timmar senare sitter jag dock där och är lite orolig, eftersom besökarantalet verkar ha stagnerat vid cirka 20. Funderar på om eventet inte marknadsförts nog, eller om det är den lite branta inträdeskostnaden (150 kr) som är tröskeln. Man måste ju ta betalt vad man måste ta betalt för att gå runt, så är det bara, men kan tänka mig att många potentiella besökare väljer bort Barbro just för att det känns som en väl så dyr grundavgift för en utekväll.
Sedan, vid elvatiden, börjar det så regna - och då väller folket plötsligt in. Kanske har de förfestat annanstädes; kanske är de bara förbipasserande som söker regnskugga under bron. Men faktum är att de faktiskt kommer, och även om visionen om 1.000 besökare ännu känns rätt ouppnåelig, så lyckas de hundratal som närvarar faktiskt föra dansgolvet till sin kokpunkt. Speciellt mot slutet, då inhyrde dj:n Style of eye kontrollerar skivtallrikarna.
Evenemanget är lyckat, och jag är glad att så är fallet. Det är fint att innovativa människor vågar sig på att styra upp något sådant här i Luleå - och det är fint att så många vågar ta chansen och stödja projektet. Vi får hoppas att det händer igen.